Som vi kan läsa om i dagens tidning befinner sig Evangeliska Frikyrkan mitt uppe i en samtalsprocess gällande samfundets äktenskapssyn. Bakgrunden är en motion till EFK:s kongress 2020 som uppmanade styrelsen att ”utse en arbetsgrupp som närmare ska belysa frågorna med utgångspunkt från EFK:s evangelikala grundsyn” och vars syfte – i alla fall från motionären Stefan Swärds sida – var att ”ta tag i frågan i en ordnad beslutsprocess för att undvika ogenomtänkta och förhastade beslut”.
Och nu är alltså processen i full gång. EFK har bjudit in till två nationella samtalsdagar, med ytterligare två inplanerade efter sommaren. Fast när man läser dokumentet som har producerats inför samtalsdagen den 9 april väcks ändå ett antal frågor.
Den första har med den totala frånvaron av ställningstaganden att göra. I en mening är det förstås helt naturligt att ett samtalsmaterial har ett öppet förhållningssätt. Men det gör också någonting med läsaren när exempelvis queerideologin framställs som ett lika legitimt sätt att se på kön och identitet som ett traditionellt och biologiskt färgat dito.
Den andra frågan har med antydningarnas och det underförståddas makt att göra. I materialet finner man formuleringar som dessa:
- ”[Det är] avgörande att församlingen inte talar om sexualitet så att det stöter bort människor med olika sexuella identiteter.”
- ”Kan vi bygga gemenskap på ett sådant sätt att även den som inte lever i en klassisk kärnfamilj ryms?”
- ”Den traditionella betoningen på man och kvinna som komplementära ersätts ofta med en betoning på de kvalitéer som uppehåller en relation och på relationens betydelse för de som lever tillsammans.”
- ”Historiskt har ’skapelseordningar’ ofta använts för att legitimera samtida strukturer som ansetts ’naturliga’ men som senare visats vara förtryckande.”
- ”Vi påstår, trots att frågan om samkönade relationer är angelägen, att det är avgörande att vi inte placerar den i kyrkans och trons centrum.”
Alla dessa påståenden och frågor kan i en mening ses som relevanta. Men nog är det lätt att i denna kontext tolka dem som argument för en förändrad äktenskapssyn från församlingarnas sida?
Den tredje frågan har med den konkreta teologin att göra. Inför den första samtalsdagen publicerades ett processmaterial som bland annat innehöll en ”Kartläggning av hur texter som berör samkönat sex tolkas i evangelikala miljöer”. Där gjordes en uppspaltning med å ena sidan en ”traditionell” tolkning och å andra sidan en ”nyare” och mer öppen tolkning.
Detta innebär att materialet till den andra samtalsdagen helt saknar hänvisningar till de mest relevanta bibelorden. Däremot möts man av flera anmärkningsvärda utläggningar på temat. Till exempel påpekas att även samkönade relationer kan ge uttryck för Andens frukter och att ingen av dessa ”tycks stå i direkt motsats till trofast homosexuell samlevnad”. Man hänvisar också till urkyrkans hantering av frågan om offerkött som exempel på ”vilka regler som behöver omtolkas kontextuellt eller inte för att uppehålla ett sant liv i kärlek till Gud och varandra”.
I stället för att hänvisa till skapelsetexterna och den uttryckliga undervisningen i Nya testamentet introducerar man alltså allmänna principer av tveksam exegetisk relevans. På vilket sätt kan detta beskrivas som evangelikalt?
Ett sista exempel på problematiska inslag kan vara avsnittet om trohet, där man talar om församlingen som ”en gemenskap som hjälper familjer [oavsett konstellation?] att hålla samman”. Trohet är förstås en central dimension av den bibliska äktenskapssynen. Men varför väljer man inte att också lyfter fram alla andra komponenter i en skapelsegrundad äktenskapssyn:
- Överlåtelse (1 Mos 2:24).
- Komplementaritet (1 Mos 1:27–28; 2:18–24).
- (Potentiell) fruktsamhet (1 Mos 1:28).
Processmaterialet ställer frågan: ”Betyder detta att den viktigaste frågan inte är ’ja’ eller ’nej’ till trogen homosexuell samlevnad utan att urskilja vilka livsval som befrämjar de karaktärsegenskaper som formas i Jesus efterföljd?” I mina öron låter detta förvillande likt de klassiska orden: ”Skulle då Gud ha sagt?”
Läs på varldenidag.se
Replik från EFK:s ledning: https://www.varldenidag.se/debatt/vi-i-efk-vill-samtala-med-oppna-biblar-tillsammans-isvara-fragor/repvej!lK0ynhHG18x4gAgulFqdbA/
Mitt svar på ovanstående:
Jag tackar för EFK:s replik och för redogörelsen för samfundets process gällande samkönade relationer. Min egen ledartext på temat föranleddes av flera saker:
1) Det finns en växande oro inom delar av EFK-rörelsen för vart processen är på väg. Detta har på senare tid skildrats i reportageform av såväl Dagen som Världen idag.
2) Trots att EFK-ledningen betonar processens interna karaktär är den av betydelse för hela Sveriges kristenhet. Vi tillhör alla samma kropp, och vad som sker med en lem kommer ofelbart att påverka de andra.
3) Dokumentet till den andra processdagen har en annan karaktär än det första, i det att det inte lika tydligt spaltar upp olika tolkningsalternativ mot varandra, utan återkommande bakar ihop vitt skilda perspektiv i samma stycke. Flera av dessa är ur mitt perspektiv svåra att beteckna som evangelikala, vilket trots allt är en av processens grundförutsättningar.
Det senare handlar inte bara om vad som sägs, utan också om hur det sägs – och om vad som utelämnas. Ett exempel kan vara avsnittet om trohet, där materialet för ett resonemang helt utan hänvisningar till skapelsetexterna eller den bibliska definitionen av otukt. Att dessa bibeltexter citeras i det första materialet blir då en klen tröst, eftersom man här ger sken av att frågorna kan bearbetas utan sådana hänvisningar.
En olycklig bieffekt är också att motsvarande resonemang går att använda för att – säkerligen i motsats till EFK:s intention – propagera för trogen polygami.
På liknade sätt med resonemanget att Andens frukter är viktigare än karaktären hos våra sexuella handlingar – så länge som dessa präglas av trohet. Även detta resonemang förutsätter ju att vi distanserar oss från skapelsetexterna och den bibliska definitionen av otukt.
Jag förstår att hänvisningen till syndafallet kan upplevas provocerande, men det var min ärliga upplevelse av flera – men absolut inte alla – av materialets resonemang. Den fortsatta processen får visa om jag var ensam om denna association.
Eftersom dokumentet presenteras som ett ”work in progress” finns det dock alla möjligheter att göra förtydliganden under resans gång.