Det samtal om bibeltolkning och bibelsyn som under lång tid har förts inom de kristna kyrkorna har de senaste dagarna flyttat in också i rikspressen. Inte helt oväntat är det synen på homosexualitet som har hamnat i fokus. Vi är förstås många som skulle önska att man hellre hade talat om något mer centralt, men nu väljer vi ju inte den tid vi lever i och då är det dessvärre bara att gilla läget. Frågor som har med sex, relationer och äktenskap är ju också mycket viktiga – både för samhället i stort och för de individer som berörs av frågorna.
I måndags skrev biskop Martin Modéus ett inlägg på SvD Opinion där han gick till hårt angrepp mot 22 pingstpastorer som i fredags yttrade sig i dessa frågor i Dagen. Som präst och biskop har Modéus många förtjänster, och hans insändare innehåller gott om fina formuleringar om den kristna trons kärleksbudskap. Men bortom detta – vad är det egentligen som en av Svenska kyrkans främsta företrädare säger? Låt mig ge några exempel på vad jag själv menar är djupt problematiskt – för att inte säga ohederligt – i hans resonemang:
Det första är att Modéus talar om kärlek på ett sätt som gör att gränserna mellan Guds kärlek till oss, vår kärlek till Gud, vår kärlek till oss själva, till andra och till Guds skapelse och därtill vår erotiska kärlek flyter in i varandra. När han sedan drar ihop säcken med uttalandet att ”All kärlek kommer från Gud” blir det därför väldigt förvirrande. Att förmågan att älska kommer från Gud är ju uppenbart. Men menar verkligen biskopen att alla uttryck för denna kärlek är välsignade av Gud? Detta är i så fall något helt annat än den kristna kyrkan har lärt genom århundradena! Det finns också mängder av bibelord som tydligt talar om motsatsen.
Modéus har dock en lösning även på detta. Han skriver: ”för att förstå Bibelns budskap måste vi utgå från en helhetsuppfattning av kärleksbudskapet.” Här skulle jag gärna vilja ha kapitel och vers till stöd för biskopens tes. Olika kristna traditioner lyfter ju fram olika tolkningsnycklar till det bibliska dramat. Vissa lyfter fram Guds rike, andra förbundstanken, ytterligare några rättfärdiggörelse genom tro. I den mån Modéus har rätt i att det i själva verket är ”kärleksbudskapet” som är Bibelns centrum menar jag att detta behöver definieras utifrån Jesu offerdöd och lydnad för sin himmelske Fader (se Joh 15:10–14; Fil 2:5–8; 1 Joh 4:10 m fl). Men i motsats till detta skriver biskopen att vi kan strunta i de delar av Bibelns undervisning som inte rimmar med den kärleksvision som ”motiverar … oss att tänka inkluderande om mänsklig kärlek”. Värt att notera är att synden och människans uppror mot Gud över huvud taget inte nämns i Modéus text. Snarare ges intrycket att Guds kärlek är en enda stor bekräftelse av oss människor – oavsett hur vi väljer att leva våra liv.
Slutligen säger Modéus att ”kyrkan vaknat” i och med att man numera står ”på kärlekens sida”, konkret uttryckt genom att man har bejakat den könsneutrala äktenskapslagen. Med ”kyrkan” får man då förutsätta att han menar Svenska kyrkan, och även här visar sig ett djupt problematiskt synsätt på andra troende. Vad biskopen säger är ju i praktiken följande: Den katolska kyrkan har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Den ortodoxa kyrkofamiljen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Den pingstkarismatiska rörelsen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. De flesta lutherska kyrkor runtom i världen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Och så vidare.
Man kan kalla detta för mycket. Men i motsats till vad Modéus säkert skulle försäkra kan det knappast kallas vare sig kärleksfullt, ödmjukt eller med sanningen överensstämmande. Själv skulle jag – med sorg i hjärtat – kalla det för ett svek mot evangeliet.
