Det fortsätter att krisa i den svenska sjukvården, och bland politiker är det särskilt vårdköerna och den bristande tillgängligheten som diskuteras. Hårdast drabbade är landsbygdsbefolkningen, och snabb tillgång till vård har till stora delar blivit en fråga om stad och land. Minns protesterna vid nedläggningen av BB i Sollefteå!
På senare tid är det dock vården i våra storstäder som stått i centrum av mediadebatten. Bygget av Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm är en outsinlig källa till förtvivlan, och till detta kan läggas de senaste veckornas kris gällande leveranserna av förbrukningsvaror i regionerna Dalarna, Västmanland, Sörmland, Uppsala och Örebro.
Påfallande ofta tycks det i dessa frågor handla om någon form av systemfel. Det har länge varit känt att Sveriges vårdapparat är i behov av reformering. Till de mer radikala förslagen hör som bekant att förstatliga hela systemet. Men även på mer grundläggande nivåer tycks det ofta råda akut brist på helhetstänk. Både Nya Karolinska och de uteblivna leveranserna av förbrukningsvaror kan ses som exempel på detta.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet listar docenten och överläkaren på NKS Michael Broomé ett antal problem som har kommit i dagen på hans egen arbetsplats. Som exempel nämner han att det saknas rum för hundratals läkare, sjuksköterskor och sekreterare, men även för utbildning, forskning och rutinsjukvård. Till detta ska läggas stor brist på lokaler för anhörigsamtal och vårdkonferenser, jourrum, parkeringsplatser och cykelställ. Och alla dessa problem ligger alltså utanför de hundratals miljoner kronor som, med Broomés uttryck, har ”gått förlorade till konsulter”.
Mest problematiskt enligt överläkaren är emellertid själva grundtanken med NKS som ett renodlat högspecialiserat sjukhus. För, som han skriver: ”Rutinsjukvård är i själva verket fundamentet för varje sjukhus och utgör förutsättningen för inte bara forskning och utbildning utan också för att upprätthålla kompetens hos de team som ska utför kirurgiska ingrepp, kateterinterventioner och annan specialiserad sjukvård på mer sällsynta fall.”
Vad som har hänt på NKS är helt enkelt att man har skapat arbetsteam, inte minst inom delar av kirurgin, som är så högspecialiserade att de enligt uppdraget inte ska befatta sig med ”vanliga rutiningrepp”. Men i praktiken får detta som konsekvens att de under stora delar av arbetsveckan går sysslolösa, och därmed får svårt att hålla sina färdigheter uppe. Ett klockrent fall av bristande helhetssyn från deras sida som har planerat upplägget!
I fallet med de uteblivna leveranserna av förbrukningsvaror är bristen på helhetstänk av annat slag. Här är det bolaget Apotekstjänst som har varit i fokus, men det vore fel att lasta enbart dem för den uppkomna situationen. I ett stort uppslaget reportage i Svenska Dagbladet skildras den minst sagt problematiska övergången mellan Apotekstjänst och den tidigare leverantören Mediq, och situationen kan sammanfattas ungefär med ”kaos från dag ett”.
Hur turerna runt Apotekstjänst kommer att utvärderas på sikt är omöjligt att säga. Men klart är att de gällande upphandlingsreglerna – stiftade på EU-nivå för att pressa fram så ekonomiskt fördelaktiga avtal som möjligt – i praktiken tvingade regionerna att anlita Apotekstjänst som leverantör. Det var nämligen detta bolag som gav dem det bästa ekonomiska anbudet.
Samtidigt avslöjar debaclet ett skriande behov av helhetstänk även från regionernas sida. Som SvD:s journalist sammanfattar det hela: ”Systemet var känsligt eftersom det byggde på ett konstant flöde av leveranser, enligt vad som kallas ’just in time’. Det fanns inga krav på regionerna att ha beredskapslager.”
Sannolikt är det här som en av de viktigaste lärdomarna står att finna: Ett system som inte tar höjd för svackor i leverantörskedjan, med därpå följande brist på beredskapslager, är helt enkelt inte kompatibelt med verkligheten. Måtte våra politiker lära sig av denna dyrbara läxa!
Läs på varldenidag.se
