På senare tid har det talats mycket om den förändrade politiska kartan. Den klassiska höger–vänster-skalan har fått konkurrens – inte minst av GAL–TAN-skalan, som ställer Grönt, Alternativt och Liberalt mot Traditionellt, Auktoritärt och Nationalistiskt. Det är uppenbart att denna förskjutning har varit viktig även för den nya regeringsbildningen. En ohelig allians av vänsterliberala partier har förenats, inte så mycket av sina sympatier för varandra som av sina antipatier för sina motståndare – som hör hemma just inom TAN-spektrat.

Samtidigt kan inte detta räcka som förklaring. Vare sig Moderaterna eller Kristdemokraterna har nämligen positionerat sig som några exklusiva ”TAN-partier”. Tvärtom har de gång på gång betonat att det i M:s fall handlar om liberal-konservatism, och i KD:s fall om kristdemokrati. Alltså ideologier som visserligen kan beskrivas som konservativa, men som har en betydligt bredare utgångspunkt än vad som antyds av begreppen Traditionellt, Auktoritärt och Nationalistiskt.

På motsvarande sätt kan man fundera kring Centerpartiets och Liberalernas positionering inför regeringsbildningen. Hur kom det sig att dessa partier visade sig beredda att offra så mycket av sin egen politik, bara för att markera emot det parti som de betraktar som sin gemensamma fiende – nämligen SD?

För att bättre förstå vad det är som pågår kan vi ta hjälp av den amerikanska socialpsykologen Jonathan Haidt. I sin uppmärksammade bok The Righteous Mind (Det rättfärdiga sinnet) utvecklar och förfinar denne en teori som på våra breddgrader går under beteckningen moralfundamentsteorin.

I Haidts tappning utgår denna teori från sex moraliska fundament. Beroende på vilka av dessa som har störst betydelse för oss själva, kommer vi att hamna olika i många moraliska dilemman som vi stöter på i vår vardag – inklusive de som har med politik att göra. Fundamenten i fråga är:

  • Omsorg (kontra skadande).
  • Rättvisa (kontra fusk).
  • Frihet (kontra förtryck).
  • Lojalitet (kontra svek).
  • Respekt för (kontra omstörtande av) auktoriteter.
  • Helighet (kontra nedvärdering).

Och det är här som det börjar bli riktigt intressant. När man undersöker människor som är politiskt progressiva/vänsterorienterade visar det sig nämligen att de överlägset viktigaste fundamenten för dessa är de två första, nämligen omsorg och rättvisa. Det är alltså dessa värderingar som styr deras politiska agenda. De är präglade av ett individualistiskt tänkande, och har ett ”sjätte sinne” för att identifiera förtryck och ojämlikhet – till och med där människor inte själva upplever sig förtryckta.

På motsvarande sätt är liberaler på ett oproportionerligt sätt styrda av fundament nummer tre på listan: frihet kontra förtryck.

Om man i stället undersöker politiskt konservativa visar det sig att dessa tenderar att göra bruk av allade moraliska fundamenten – inklusive de som kan beskrivas som kollektiva eller gruppfrämjande, nämligen lojalitet, auktoritetstro och helighet.

Enligt Jonathan Haidt kan dessa mönster förklara stora delar av den polarisering som präglar dagens politiska landskap. Såväl progressiva och liberala som konservativa delar visserligen en grundläggande vilja att bedriva en rättfärdig/moralisk politik. Men till de viktigaste skälen för att man trots detta har så svårt att nå fram till varandra hör att man utgår från olika moraliska fundament.

Och värre ändå: De vänsterliberala, som alltså normalt bara gör bruk av två eller tre av fundamenten, har ytterst svårt att ens förståhur de konservativa tänker. Konservativa, däremot, har generellt lättare att förstå de vänsterliberalas argument – de håller bara inte med dem. Och orsaken till detta är alltså att de gör bruk av alla de sex moraliska fundamenten.

Mot denna bakgrund är det alltså inte någon slump att det är just S, MP, C och L som har lagt grunden för vår nya regeringsbildning. Inte heller är det någon slump att man från detta håll har haft så svårt att respektera perspektiven som prioriteras av M, KD och SD.

Detta är kanske även förklaringen till att vänsterliberala politiker har så svårt att förstå – och än mindre stoppa – att allt större grupper bland folket rör sig in i TAN-spektrat. De vänsterliberala politikerna förstår helt enkelt inte hur stora delar av befolkningen tänker.

Läs på varldenidag.se