För två veckor sedan fick vi fira en av Sveriges mest älskade högtider: midsommar. Ett mindre välkänt faktum är dock att vi under samma helg, i alla fall enligt kyrkoårets texter, fick fira minnet av en av Nya testamentets mest säregna personer – nämligen Johannes Döparen.
Under lång tid var det så att Johannes Döparens dag sammanföll med Midsommardagen. Men många präster upplevde det som besvärande att under denna dag behöva påminna om Johannes Döparens budskap. Johannes är ju inte direkt känd för sin munterhet, utan snarare för sin omutliga tilltro till Sanningen. Han predikade och han döpte för att kalla sina åhörare till omvändelse.
Jag kan absolut förstå prästerna, och även se poängen med att Midsommardagens gudstjänst har fått byta tema till ”Skapelsen”. Johannes Döparen får vi i stället fira söndagen efter midsommar. Samtidigt är det något som griper tag i mig när jag tänker på denne kusin till Jesus Kristus. Jag tror helt enkelt inte att det är någon slump att hans budskap så ofta hamnar i skymundan.
Johannes sändes hit till världen för att bana väg för Guds Messias. Han beskriver sig själv med Jesajas ord: ”Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!” (Joh 1:23). Konkret innebar detta att Johannes hade fått uppdraget att predika ett budskap som fick dem som lyssnade att se sitt behov av en Frälsare. Det är ingen slump att Johannes, som inte skrädde orden när han gick till rätta med det kompromissande och hyckleri som han mötte i sin egen samtid, också är den som uttalar orden om Jesu uppdrag som Herrens lidande tjänare: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Joh 1:29).
Av detta förstår vi också att Johannes funktion – att kalla till omvändelse och tro på Jesus Kristus – är av betydelse även i dagens kyrka. Ja, att den faktiskt är en nödvändighet för alla som vill ”göra vägen rak för Herren”. Johannestjänsten föregår Jesustjänsten på så sätt att om kallelsen till omvändelse inte får ljuda, kommer budskapet om nåden och förlåtelsen att förlora sin kraft. För vad ska vi med förlåtelse till, om vi inte har fått klart för oss att vi är syndare i behov av frälsning?
Mot denna bakgrund är det också talande att lyssna till de profetior som under de senaste årtiondena har blivit förmedlade till vårt eget land. I boken Dags att ta Gud på allvar (Semnos 2014) har Holger Nilsson gett en översiktlig sammanställning och förklaring av några av dessa. Han går igenom hälsningar från personer som Frank Mangs, Emanuel Minos och David Wilkerson, och det mönster som träder fram är tydligt: Sverige är ett land i skriande behov av Johannestjänstens budskap.
Frågan till dig och mig är därför: är vi beredda att ta emot detta eller inte? Eller lyssnar vi hellre till de ”profeter” som redan på Bibelns tid förmedlade budskapet att ”allt står väl till” – något som Herren inte hade uppmanat dem att säga (se Jer 6:14)?
Både Jesus och Johannes förenas i att deras första predikningar innehöll följande ord: ”Omvänd er! Himmelriket är nära” (Matt 3:2; 4:17). Detta budskap från Guds hjärta behöver därför ständigt förkunnas om vi vill vara vår Herre trogna!
