Hand i hand med Bibelns tal om Gud som världens domare, går dess uppenbarelse om Gud som helig. Faktum är att ingen annan beskrivning av Herren är så vanlig i Bibeln som att han är ”helig”. Men för Jonas Gardell är denna beskrivning av Herren ett problem. Guds självuppenbarelse på Sinai berg lyfter han följaktligen fram som ett uttryck för den gudsbild som han med sin bok vill definiera ut, eftersom den skapar ”en spricka mellan Gud och människa, en spricka av iskall och farlig helighet som varken Gud eller människa sedan dess kunnat överbrygga” (s 74).

För Gardell är detta ett problem av det enkla skälet att det skapar en spänning gentemot den bekräftande och kravlösa Gud som han som barn fick lära känna genom sin mamma. Samtidigt väcker hans förhållningssätt ett antal frågor, och jag tror för egen del att detta kan ses som nyckeln till mycket av det som skiljer hans teologi från en klassisk kristen tro.

För det första: Om det som enligt Bibeln är Guds absolut främsta egenskap förkastas, är det då särskilt konstigt att man får problem med många skildringar av hur denne Gud agerar i och genom sitt folk Israel?

För det andra: En central del av Guds helighet är att han i alla avseenden är unik. Med tanke på detta är det också ganska självklart att han i vissa lägen kan vara svår både att förstå och kontrollera för oss som är skapade av honom – och som dessutom är fallna i synd. Kan det vara så att mycket av Jonas Gardells grundproblem är att han förväntar sig ha kontroll också över Herren själv, och att han därför inte kan leva med de paradoxer som hör samman med tron på en helig Gud?

För det tredje: Ett av postmodernismens mest framträdande karaktärsdrag är dess förnekande av en objektiv sanning. Men i Bibelns tal om Gud är det ofta just sanningsfrågan som är den grundläggande: Orsaken till att Gud förtjänar alla människors tillbedjan är att han är universums Herre. Orsaken till att Gud kan agera på livets alla arenor är att han är alltings Skapare. Orsaken till att det finns frälsning endast hos Herren är att frälsningen till själva sin natur är gemenskap med honom själv. Måste det inte vara Jonas Gardells förnekande av en Sanning med stort S som gör att han får problem med alla dessa beskrivningar av Gud och hans vilja?

En alternativ modell

Finns det då något annat sätt att med intellektuell hederlighet arbeta med Bibelns texter? Ja, naturligtvis! Och i praktiken menar jag att vi redan i och med det jag hittills har lyft fram har ringat in hur en sådan metod skulle kunna se ut. Det jag vill föreslå är nämligen vad som kan beskrivas som själva antitesen till de grundförutsättningar som tycks styra både Jonas Gardells och Eva Mobergs läsning av Bibeln.

Ett grundläggande kriterium för den som vill förstå vad Guds ord har att säga måste alltid vara att låta Bibeln förklara sig själv. Först därefter är det meningsfullt att diskutera om det som Bibeln har att säga kan vara rimligt eller inte. Min enkla tes är därför att det bästa vi kan göra om vi vill gå till botten både med GT och NT är att nalkas Guds ord utifrån följande fyra grundförutsättningar:

För det första: Tänk dig in i det som är Bibelns grundbudskap, nämligen att det finns en Skapare och rättmätig Herre till både himmel och jord. Låt denne Guds perspektiv på tillvaron få vara vägledande för ditt sätt att tolka det som sägs.

För det andra: Läs Bibeln med en förväntan på att den som talar inte bara är de människor som träder fram i de olika texterna, utan också den Gud som enligt Bibelns egen undervisning (se 2 Tim 3:16) har varit med och inspirerat de olika författarna.

För det tredje: Kom ihåg att det som enligt Bibeln är vårt största problem som människor är vår synd, vilket i sin tur gör att både vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera är i dissonans med Guds vilja. Kom också ihåg att synden är så allvarlig att den tvingade Guds egen son att gå i döden, och att det faktiskt är ett under varje gång Herren väljer att visa oss sin nåd.

För det fjärde: Låt Gud vara den han faktiskt säger att han är: den Helige. Hela det bibliska dramat förutsätter att Herren besitter de egenskaper som förknippas med hans helighet, samtidigt som han med brinnande iver söker vinna tillbaka den mänsklighet som har vänt honom ryggen.

Slutord

Jonas Gardell sätter fingret på ett antal olika texter i Guds ord som kan vara svåra för oss nutidsmänniskor att ta till sig. Syftet med denna artikel har inte varit att förringa det faktum att delar av GT – liksom delar av NT! – kan vara både svårsmälta och provocerande. Min personliga erfarenhet är dock att det oftare än vi tror är möjligt att gå i närkamp med Guds ord och vinna seger. Till och med så utmanande texter som de om krig och dödande kan på så sätt bära ett budskap också till oss moderna svenskar.

Varken Jesus eller apostlarna hade något behov av att ifrågasätta eller göra upp med det som i dag kallas för Gamla testamentet. Varför skulle vi anta en annan hållning till dessa texter än vår egen Frälsare?

Ursprungligen publicerad i Världen idag 080201