En av Paulus mest berömda liknelser står att läsa i Första Korinthierbrevets tolfte kapitel. I en passionerad utläggning om Andens gåvor beskriver han den kristna församlingen som en kropp och de troende som denna kropps lemmar. ”Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den”, skriver aposteln. ”Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den” (1 Kor 12:26–27).
Normalt när vi utlägger denna liknelse väljer vi att tillämpa den på den lokala församlingen. Men det är fullt möjligt att tillämpa den också på den globala gemenskapen. Som Guds barn i den här världen är vi alla beroende av varandra. Det som händer i en del av den världsvida kyrkan kommer därför – i alla fall i någon mån – att få konsekvenser även för de andra delarna av samma gemenskap.
Jag fick själv en mycket smärtsam påminnelse om detta när jag för några år sedan besökte den lutherska kyrkan i Mordvinien i Ryssland. Strax innan jag kom dit hade nämligen den ortodoxa kyrkans biskop gått ut i radio och varnat för de evangeliskt kristna. ”De är inga riktiga kristna, utan en sekt”, hade han sagt, ”för de tror inte på Guds ord.” Bakgrunden till detta uttalande var Svenska kyrkans beslut att välsigna registrerat partnerskap. Händelser i en luthersk kyrka i Sverige fick alltså dramatiska konsekvenser för de troende i det inre av Ryssland!
En liknande situation har på senare tid uppstått i flera afrikanska länder, och även där är det den förändrade synen på äktenskapet som vållat problem. Dels så till vida att det har skadat relationen mellan olika kristna – världens största lutherska kyrka, Mekane Yesus, har till exempel valt att bryta gemenskapen med Svenska kyrkan. Men den nya äktenskapssynen riskerar också att försvåra kyrkans kamp mot polygami. Om skapelseberättelsens texter kan omtolkas i fråga om samkönade relationer måste de ju kunna omtolkas också i fråga om äktenskapet som monogamt. Västvärldens teologiska experimenterande riskerar alltså att allvarligt skada de afrikanska kyrkornas kamp mot polygamin och för kvinnors rättigheter.
Ett annat exempel stötte jag på hemma i Uppsala, när jag hamnade i samtal med en företrädare för den lokala moskén. Han berättade att han i dialog med Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop och domprost hade fått oväntad bekräftelse av en av Koranens grundläggande lärosatser. Dessa hade nämligen sagt just det som Koranen lär ut om den kristna Bibeln: att den visserligen kan kallas för Guds ord men att den ändå innehåller mängder av fel och brister. Från islams sida förklarar man detta med att judarna och de kristna har korrumperat bibelordet. En förklaring som alltså den liberala teologin kan sägas ge sitt stöd till. Något som i sin tur försvårar för kristna både i Sverige och utomlands som vill dela evangeliet med muslimer.
”Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den”, skriver Paulus. Och vad värre är: om en lem är sjuk, riskerar hela Kristi kropp att börja må dåligt. Må vi därför, så långt som det är möjligt, vara till välsignelse för våra syskon i övriga världen!
