Staffan Lindbergs debattartikel om Ellinor Grimmarks talan mot Region Jönköping är snart uppe i 36 000 delningar på Facebook. Det är tydligt att han har stora delar av befolkningen med sig. Men bara för att han säger det som många vill höra, betyder inte att han har rätt i sak. Faktum är det motsatta: på flera väsentliga punkter har han fel.
Den första punkten handlar om vad den aktuella rättegången handlar om. Lindberg talar om religionsfriheten, men i minst lika hög grad är det frågan om samvetsfrihet och yttrandefrihet som står i fokus. Värnamo kvinnoklinik valde nämligen att avbryta Ellinor Grimmarks anställningskontrakt efter att hon i lokaltidningen hade uttryckt tacksamhet över sitt nya jobb, samtidigt som hon berättade att hon i denna tjänst inte ville medverka vid aborter. Något som hon från början hade varit överens om med sin arbetsgivare.
Lindberg hävdar att en individ inte har rätt att låta sina personliga övertygelser råda när vi är anställda av stat, kommun eller landsting/region. Men detta är bara sant om man som anställd väljer att bryta mot lagen. Och i motsats till vad Lindberg vill få oss att tro, säger inte lagen att varje enskild yrkesutövare måste arbeta med varje verksamhetsgren på sin avdelning. Detta är i stället att betrakta som en schemateknisk fråga, där den anställde i samråd med sin chef kan hitta en pragmatisk lösning – där bland annat samvetsfriheten ska tas i beaktande. Just så som man från början hade gjort i Värnamo, som är regel i våra grannländer Norge och Danmark, och som togs för givet i förarbetet till den svenska arbortlagstiftningen.
Vidare är det högst anmärkningsvärt att Lindberg inte med ett ord nämner att Europakonventionen (EK) sedan 1994 är en del av Sveriges lagstiftningen. Det som står i EK art 9 är alltså svensk lag: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. I art 14 förtydligas att ”Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt”– en av de saker som Ellinor Grimmark-fallet handlar om. Och till skillnad från vad Lindberg hävdar är det inte någon förmildrande omständighet att Grimmarks chef var i det offentligas tjänst. Tvärtom står det i art 13: ”Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen utförts av någon i offentlig ställning.”
Slutligen några ytterligare fakta i målet. Ellinor Grimmark hade fått jobb vid förlossningsavdelningen på Värnamo sjukhus. Av de ca 100 aborter som varje år genomförs på detta sjukhus är det bara 1 % som genomförs efter vecka 18, något som då behöver ske på själva förlossningsavdelningen. Ingen kan inbilla mig att det skulle vara alltför svårt för sjukhuset att låta en person som känner samvetsbetänkligheter kring detta ingrepp fokusera på den dominerande verksamheten på avdelningen, nämligen förlossningsvården. Särskilt inte som man redan gick på knäna på grund av underbemanning på just denna avdelning.
Det är orättvisor som dessa som borde vara i fokus i den nu aktuella debatten. Och om det inte räcker med sunt förnuft går det alltså utmärkt att hänvisa till Sveriges rådande lagstiftning – i vilken Europakonventionen har ingått i över 22 år.
