I politiken talas det ofta om målkonflikter. Olika hänsyn behöver vägas mot varandra och det pågår en ständig kohandel mellan partiernas förhandlare. Inte minst är det målsättningar i grundläggande frågor som individens valfrihet och nationens ekonomiska tillväxt som tenderar att krocka med likaledes angelägna frågor som jämställdhet och miljöhänsyn.

Men även i kyrkan lever vi med målkonflikter. Mest uppenbart blir det i Svenska kyrkan, med dess partipolitiska inslag i alltifrån Kyrkomöte till lokala kyrkoråd. Men falangstrider av olika slag finns förstås också inom frikyrkan. Och säg den församling som inte kämpar med målkonflikter som har att göra med viktiga men svårdefinierade fenomen som frihet och ansvar, öppenhet och gränsdragningar, idealitet och lönearbete!

Men låt mig ändå lansera en helt annan kandidat till målkonflikt, som ställer större och viktigare värden på spel än de flesta andra. Nämligen den som har med kyrkans enhet att göra.

Enhet är ju ett av kristendomens stor-ord. I sin översteprästerliga förbön ber Jesus att ”de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig”. Till detta lägger han ett löfte som stryker under vikten av vad han just har formulerat: ”Då ska världen tro att du har sänt mig” (Joh 17:21).

Problemet är bara att strävan efter enhet – trots att den är påbjuden av Herren själv – i vissa lägen kan slå slint och bli ett hot mot församlingens andliga hälsa. Ofta när detta sker har det sin förklaring i att enheten som mål hamnar på kollisionskurs med vad Jesus sätter ord på några verser tidigare i samma text, där han betonar vikten av sanning och att hedra Guds skrivna ord: ”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning” (Joh 21:17).

I klartext innebär detta att när det blir viktigare att ”hålla ihop flocken”, eller att visa upp en enad front mot omgivningen, än att med frimodighet stå upp för det som är sant och rätt, kan även en god strävan efter enhet sätta oss på kollisionskurs med Herren själv. Enheten kan helt enkelt övergå till att bli en avgud – överordnad andra och ännu viktigare målsättningar.

Detta är något vi behöver se upp med på alla nivåer i kyrkan. Särskilt stor är kanske frestelsen när vi rör oss på samfundsnivå och i den organiserade ekumeniken. Men även lokalt är det lätt att hamna i målkonflikter mellan å ena sidan enhet och å andra sidan sanning.

När vi hamnar där behöver vi påminna oss själva om Jesu ord. Sann kristen enhet kan bara existera där också bibelordet och dess sanningar hedras.

Läs på varldenidag.se