En av vår tids favoritslogans är att ”all kärlek är bra kärlek”. Det är en frimodig proklamation, som de flesta moderna människor kan känna stor sympati för. I de allra flesta fall får man nog också förutsätta att den ska tolkas som en kortform för: ”all kärlek mellan vuxna och jämlika parter är något positivt och gott, som därför ska bejakas och erkännas av omgivningen.”
Å andra sidan är det inte detta som denna slogan säger. Och inte heller kan den lite längre uttydningen betraktas som helt och hållet oproblematisk. Inte minst viktigt är förstås att själva ordet ”kärlek” behöver definieras. Låt oss alltså ge oss i kast med vart och ett av dessa problem – och låt oss för enkelhets skull börja från slutet.
1) Vad betyder ”kärlek”? I de flesta fall när detta ord används i Sverige i dag menar man en känsla, och i många fall den känsla som kan beskrivas som ”förälskelse”. Det är alltså en romantisk, och normalt också sexuell, kärlek som åsyftas. Kärleken mellan vänner, eller till (eller från) Gud finns alltså inte med i kalkylen. Att ”all kärlek är bra kärlek” betyder i klartext att ”all romantisk och/eller erotiskt laddad kärlek är bra kärlek”. Och förutom att detta lämna mycket av det som vi normalt skulle kunna kalla för kärlek därhän, pekar det på en dramatiskt annorlunda definition av detta begrepp än det som Bibeln förser oss med. För att citera Magnus Malm: ”[Vi kan] inte utan vidare tala om att älska och förutsätta att vi förstår vad det betyder. Vi är så grundligt infekterade av samhällets syn på kärlek, att vi ofta befinner oss mycket långt från vad Gud menar. När man kan använda ordet ”älska” om en bil eller en semla och som synonymt med samlag och häftig förälskelse, då är det inte konstigt att även kristna människor blir förvirrade inför vad det hela handlar om. Ordet har ju förvrängts 180 grader: från den ursprungliga betydelsen att ge sitt liv för någon, till den känsla som uppstår när något tillfredsställer det egna livet” (Vägvisare, s 100).
2) Om vi alltså begränsar oss till den romantiska och/eller erotiskt laddade kärleken, blir det dock ännu tydligare att vår slogan bär på djupa inneboende motsättningar. Är erotisk kärlek riktad mot ett barn, ett syskon, en förälder, en minderårig, flera personer samtidigt eller kanske grannens man/fru ”bra kärlek”? Förrförra månadens besked om att LUF Stockholm vill legalisera såväl nekrofili som sex mellan samtyckande syskon illustrerar att detta inte bara är en hypotetisk fråga. Och tagen för sig själv är det ju faktiskt just detta som är innebörden i ”all kärlek är bra kärlek”!
3) Slutligen måste vi dock konstatera att till och med den längre versionen innehåller flera allvarliga problem. Kärlek mellan vuxna och jämlika parter är ju bara något positivt om detta inte är till skada för en tredje part (till exempel ens man eller hustru, och de eventuella barn som skulle drabbas om jag var otrogen eller bidrog till en skilsmässa).
Som slogan är alltså devisen ”all kärlek är bra kärlek” inget annat än snömos. Bättre då att säga vad man i 99 fall av 100 menar: Homo- och bisexuell kärlek är lika bra som heterosexuell kärlek. Även detta påstående kan förstås behöva kvalificeras: Menar vi att känslorna mellan hetero- och homosexuella par är lika starka? Att det är lika naturligt med homo- och bisexualitet som heterosexualitet? Att samhället ska ge samma stöd åt homo- och bisexuella par som heterosexuella par? Att den biologiska och reproduktiva komplementariteten är utan betydelse? Att alla människor, oavsett läggning, ska få gifta sig? På vissa av dessa frågor är svaret självklart – men knappast på alla.
Kanske är det just för att denna slogan samtidigt kan betyda ”allt” eller ”inget” som den är så populär? Den lämnar helt enkelt åt den som brukar den att definiera vad man egentligen menar.
