Vilket slags associationer får du när du hör ordet tacksamhet? Säkert kan det vara olika. För de flesta av oss är de rimligen positiva – vi är trots allt tacksamma för att vi har varit med om något gott. Men för andra kan det vara mer komplicerat. Antingen för att våra liv inte ser ut så som vi hade önskat, eller kanske för att uppmaningen till tacksamhet har kommit som en pålaga utifrån – lite som den klassiska bilden av arbetaren som står med mössan i hand, och som förväntas visa tacksamhet i en både ofrivillig och förnedrande situation.

Till stor del skulle man dock kunna säga att tacksamheten i våra liv är ett val. Och detta gäller på flera nivåer. Den berömda illustrationen av glaset som antingen är halvfullt eller halvtomt kan vara ett sätt att formulera det hela. Väljer vi en positiv eller negativ utgångspunkt för vårt förhållningssätt till livet? Är vi problemorienterade eller lösningsorienterade?

En utmaning i sammanhanget är att det är få saker som har en sådan kraft att förena oss människor som vår kritik av sakernas tillstånd. På alltför många arbetsplatser talar vi betydligt mer än vi borde om allting som är fel, om chefen som inte fattar något, om det senaste skvallret … och att då gå emot strömmen kan vara allt annat än uppskattat.

Ändå är det just detta som är vår kallelse som kristna. Lärjungaskapets väg ska inte vara kantad av vare sig gnällande eller cynism. Inte så att vi som kristna inte får sätta ord på sådant som är fel. Men vägen framåt ligger ändå i att kliva ur negativismens onda cirkel. Guds folks kallelse träder nämligen fram i apostelns Paulus ord: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”

I ett annat av sina brev uttrycker sig Paulus ännu mer rakt på: ”Visa er tacksamhet.” Även här ser vi alltså att tacksamhet är att betrakta som ett val. Vi kan välja om vi vill visa vår tacksamhet eller om vi vill tillåta att den mals sönder av våra bekymmer och problem. Aposteln går så långt som till att säga: ”Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden.” Det finns en hemlighet i detta som vi med Guds hjälp kan få utforska.

Och faktum är att detta inte bara är en fråga som har med kristen tro att göra. Inom den så kallade positiva psykologin finns ett fält som går under beteckningen ”tacksamhetsforskning” – och resultaten av detta forskningsfält är anmärkningsvärda. Till exempel har man kommit fram till att tacksamhet …

… skapar fler relationer. En människa som är tacksam är betydligt trevligare att ha att göra med. Han eller hon brukar dessutom vara mer utåtriktad, förlåtande och förstående.

… förbättrar vår psykiska hälsa. Framför allt minskar det våra upplevelser av exempelvis avundsjuka, uppgivenhet och depression.

… förbättrar vår fysiska hälsa. Tacksamma personer upplever mindre smärta och värk, och tenderar också att vara bättre på att ta hand om sig själva.

… förbättrar vår självkänsla, stärker vår förmåga att hantera trauman, gör oss mer stresståliga och ökar vår förmåga till empati.

I USA har det sedan en tid tillbaka funnits en trend av att hålla sig med en ”tacksamhetsdagbok”, där man varje kväll skriver ned någon eller några saker som man känner tacksamhet för i livet. Forskning har visat att den som ägnar 15 minuter per kväll åt denna övning sover både bättre och längre än genomsnittet.

Skälen att visa tacksamhet är alltså många. Men inget slår naturligtvis det glada budskap som står i centrum av den bibliska uppenbarelsen. För att på nytt citera aposteln: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. … Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!”

Läs på varldenidag.se