Förra veckan skrev Jonas Gardell en kulturkrönika i Expressen. Det är en text som inte bör få stå oemotsagd. Inte främst för vad Gardell säger om homosexualitet. Vi är nog många – både i och utanför kyrkan – som har bemött våra homosexuella vänner på ett alltför valhänt sätt. Men för vad han säger om kristen tro. Den form av kristendom som en majoritet av alla kristna i vår värld omfattar, och som betraktar äktenskapet mellan man och kvinna som något heligt.
Jonas Gardell är en omvittnat skicklig kommunikatör. Men vi som läser hans texter med lite andra glasögon än den svenska majoritetskulturens upplever honom också som en manipulatör. Detta för att han utan hämningar blandar upp sina argument med känslomässiga anklagelser såväl som vinklade och selektiva verklighetsbeskrivningar.
Ta till exempel detta med lagarna i Gamla testamentet. Jag har aldrig träffat en kristen som bygger sin syn på homosexualitet på dessa, av det enkla skälet att vi som Jesustroende inte är bundna av dessa lagar. Däremot är vi många som vill hålla fast vid Nya testamentets undervisning. Här nämner Gardell Jesus förbud mot skilsmässa. Men vad han inte nämner är att både Jesus och Paulus på andra ställen pekar på situationer då en skilsmässa trots allt är motiverad. Till exempel i händelse av otrohet.
Vidare talar Gardell om en kyrka som är ”besatt av homosexualitet”. Jag har själv varit kristen i snart 40 år, och aldrig stött på någon sådan kyrka. Däremot lever jag i ett sekulariserat och översexualiserat samhälle, där jag hela tiden matas med propaganda för just homosexualitet. Orsaken att detta har blivit en konfliktyta är alltså inte de troendes ”besättelse” – utan vår ovilja att låta oss påtvingas en hållning som vi inte kan motivera utifrån vår heliga skrift.
I grunden är det också så att majoriteten inom den globala kyrkan inte är ”mot homosexualitet”. I de allra flesta fall är den i stället ”för äktenskapet”. Redan i Bibelns skapelseberättelse beskrivs föreningen mellan mannen och kvinnan i äktenskapet som välsignad av Gud, både för att den är nödvändigt för släktets fortbestånd och för att den uttrycker en skapelsegiven komplementaritet mellan könen. Paulus skriver därtill att äktenskapet åskådliggör gemenskapen mellan Kristus och kyrkan. För katolikerna är det ett sakrament.
När Sverige kristnades var det denna syn på äktenskapet som kom att prägla det svenska samhället. Ett viktigt krav från kyrkans sida var också att båda makarna skulle samtycka till äktenskapets ingående. Därtill verkade man för en höjning av äktenskapsåldern. I andra delar av världen är Bibelns äktenskapssyn ett viktigt argument i kampen mot polygami. Det finns alltså skäl för varför huvuddelen av kyrkan väljer att hålla fast vid den traditionella ordningen.
Gardell liknar oss som tror på en klassisk äktenskapsyn vid IS-krigare. Det är en djupt kränkande bild. I detta nu är det mängder av kristna som mördas, våldtas eller fördrivs av just IS. En överväldigande majoritet av dessa delar också ovanstående synsätt på äktenskapet. Varför polarisera debatten på detta sätt?
Gardell må vara teologie hedersdoktor. Men vi är fler i det här landet som är teologer – och som har en radikalt annorlunda syn på bibelordet än Gardell. Att han tar i från tårna i sitt angrepp mot en klassisk kristen teologi gör inte hans argumentation tyngre. Snarare förgiftar den ett samtalsklimat som vi alla skulle vinna på att vårda.
