Gud gör något nytt i den unga generationen. Från stora delar av Europa kommer rapporter om ett nyvaknat intresse för Gud och den kristna tron. Ungdomar börjar läsa Bibeln och kyrkan förknippas med trygghet och stabilitet, snarare än med mossighet och reaktionära värderingar.
Ja, faktum är att många av dessa unga upplever tydligheten som befriande. I en kultur där allting flyter, och i en vuxenvärld som ofta betraktas som förljugen och politiskt korrekt, är det raka rör som gäller. I sociala medier lockar röster som inte går som katten kring het gröt, utan som vågar gå mot strömmen och faktisk stå för något.
Det här ställer krav också på den kristna församlingen. Inte att ta genvägar eller slarva med nyanserna. Men att frimodigt stå upp för det som Bibeln säger. Och lika viktigt: Att visa prov på ärlighet, äkthet och sanningssökande. Att ge argument både för och emot det man själv står för, men att samtidigt säga: det här är min övertygelse.
Här kan vi också lära av de senaste årens ungdomsforskning. Det amerikanska opinionsföretaget Barna Institute har till exempel tittat närmare på vad som kännetecknar de ungdomar som trots samhällets tryck väljer att stanna i kyrkan. De vaskade fram fem återkommande kännetecken:
För det första hade de en intim och levande gemenskap med Jesus. Därmed hade de också funnit sin identitet i Herren själv.
För det andra hade de lärt sig att gå direkt till Bibeln för att få vägledning kring sina frågor. På så sätt hade de övat sig inte bara i kunskap, utan också i andlig urskillning.
För det tredje hade de en god relation i till andra generationer i församlingen. Därmed fick de tillgång till fler perspektiv, men också till förebilder och mentorer, från människor som var äldre än dem.
För det fjärde hade de en vilja att vara delaktiga i missionsuppdraget. De ville göra skillnad med sina egna liv, för att på så sätt vara med och utmana den rådande kulturen.
För det femte praktiserade de ett kallelsemedvetet lärjungaskap, där de betraktade sig själva som missionärer – oavsett vilken arena de för tillfället befann sig på.
Det här kan fungera som hållpunkter även för våra svenska församlingar. Självklart finns det fler områden som har betydelse för att tron ska kunna hålla genom livets skiften. Men vårt största hopp står kanske ändå till den unga generationen själv. Just nu formas de kommande decenniernas apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Ser vi dem? Uppmuntrar vi dem? Ger vi dem frihet att, med vårt stöd, leda sina jämnåriga till Kristus?
Allt detta har betydelse för frukten av den pågående ”Jesustrenden”.
Läs på varldenidag.se
