Apologetik är levande materia. Olika tider, platser och kulturer har därför ställt olika frågor för kyrkan att besvara. Eller, om man så vill: de har gett olika frontlinjer att försvara. Detta samtidigt som människan i någon mening är sig lik, och bär på likartade existentiella frågor, från en tid till en annan.

Sett till vår egen kultursfär kan man exempelvis konstatera att en av 1900-talets främsta apologetiska frågor var den om kristendomens sanning och kompabilitet med modern naturvetenskap. Men även om dessa problemkomplex i viss mån lever kvar, har de i mångt och mycket ersatts av en annan och till stora delar annorlunda fråga – nämligen den om kristendomens moral.

Om den vanligaste invändningen mot kristendomen för några decennier sedan var: ”är den sann?” kan man alltså säga att den vanligaste invändningen i dag är: ”är den moraliskt godtagbar?” Det här skiftet är en av huvudorsakerna till att vår tids apologeter behöver sätta sig in i och försvara det som är den bibliska etiken.

En annan dimension av det apologetiska arbetet öppnar sig i mötet med andra religioner. I Sveriges fall handlar det i växande grad om islam, som har en påfallande annorlunda ingång i sin kritik av kristen tro än de ateistiska eller sekulariserade skeptiker som vi normalt har sett framför oss.

För mig var det en ögonöppnare när jag för många år sedan pratade med en tidigare styrelseledamot i vår lokala moské som hyllade den dåvarande ärkebiskopen KG Hammar för hans bekräftelse av islams lära om Bibeln som behäftad med fel och brister. För Hammar som liberalteolog var ju det här en tämligen självklar hållning, men han hade knappast planerat att med detta förse de muslimska förkunnarna med ammunition i sitt missionsarbete!

Även på andra områden kan islams invändningar mot kristendomen komma med en oväntad twist. Vad sägs till exempel om det faktum att muslimer generellt betraktar sig som moraliskt överlägsna kristna, dels för att deras religion har både tydligare och striktare syndakataloger än de flesta svenska församlingar, dels för att de likställer kristendom med de beteenden som i dag tolereras i det ”kristna” väst? En frontalkrock med det västerländska synsättet – som på helt andra grunder tar för givet att det är islam som är moraliskt underlägsen kristendomen …

Mängder av liknande exempel kan ges. Men det är hög tid att vi i Sveriges kristenhet börjar rusta oss för detta nya landskap. En ny tid innebär nya apologetiska frontlinjer. Är vi beredda att göra vår hemläxa för att försvara dem?

Läs på varldenidag.se