Om tio dagar är det jul. Inom kyrkan talar vi om denna som en fridens högtid, men de kommande dagarna kan också förknippas med fridens motsats. Det är inte för inte som det talas om ”julstress”, och risken är reell att slutspurten ställer sig i vägen för det som är julens sanna budskap. Bollarna blir för många att hantera, och hjärtat befinner sig konstant i halsgropen.
I viss mån kan det här vara en bild även för våra liv i stort. Med våra ofta mycket välfyllda kalendrar, och tillhörande höga tempo, rusar vi framåt i livet – ibland till priset att vi missar de många gåvor som våra liv ändå är fulla av.
Och ännu mer bekymmersamt: Det avhåller oss från att ställa oss de existentiella frågor som borde vara viktigast, men som det sällan tycks finnas tillräckligt med tid att reflektera över.
I detta kan vi därför ana en andlig kamp. För det ligger trots allt i någon annans intresse att vi ska undvika frågorna kring vår existens – någon som vill oss allt annat än väl.
Visst är det, till exempel, märkligt att vi så ofta verkar jaga efter någon form av mening i livet – samtidigt som vi sällan ställer oss den avgörande frågan om det kan finnas någon objektiv mening med livet?
För att inte tala om de närbesläktade frågorna om varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Frågor som bara kan få ett verkligt meningsfullt svar om det finns en Gud.
Eller detta att vi reflexmässigt kan avfärda tron på en personlig Gud som orealistisk, samtidigt som vi accepterar det lika orealistiska faktum att vi själva existerar – dessutom på ett jordklot som i minsta detalj är designat för att skapa förutsättningar för detta liv.
Rent krasst borde det inte heller vara svårare att tro på en Gud än på ett oändligt universum. Men skillnaden är förstås att vi i det senare fallet inte har något val; Gud, däremot, tycks ha bestämt sig för att ge oss möjligheten både att säga ja och att säga nej till honom.
Ja, så här kan vi fortsätta. Och ett tips från coachen skulle kunna vara: Låt inte livets alla omständigheter komma i vägen för Honom som är livet självt. Att inte ta sig tid att ställa de grundläggande frågorna är det absolut största misstag som vi kan begå under vår korta existens här på jorden.
Läs på varldenidag.se