Vi har alla hört talas om ”underlivsfrågorna”. De där frågorna som kyrkan anses vara alltför upptagen med och som dess omgivning utmanar den att ge upp. Det handlar om abort, om synen på sex, om pornografi, om definitionen av ett äktenskap.

Samtidigt är det få frågor som dagens människor sliter så mycket med som dessa. Var fjärde graviditet i Sverige avslutas med en abort och långt ifrån alla kvinnor upplever ingreppet som oproblematiskt. Kampanjer som #prataomdet, #mörkertalet och #MeToo har satt strålkastarljuset på tusentals kvinnor (och män) som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det är ingen tvekan om vi här rör vid ett område där betydande delar av befolkningen far illa – också (eller inte minst?) i det sekulariserade Sverige.

Något vi sällan talar om är vidare att ”underlivsfrågorna” är en central del av kristendomens bidrag till den västerländska civilisationen. Om vi börjar med abort kan vi konstatera att redan den första bevarade kristna skriften utanför Nya testamentet, Didaché, gör en markering mot såväl abort och barnamord som pedofili. Denna förkunnelse kom snabbt att leda till en betydligt bättre könsbalans i den kristna gemenskapen än i samhället i stort. En överväldigande del av alla nyfödda som på denna tid kastade på sophögen var nämligen flickor.

Den amerikanske sociologen Rodney Stark berättar i sin bok The Rise of Christianity att det i 200-talets Rom gick 131 män på 100 kvinnor och att siffrorna för Italien, Mindre Asien och Nordafrika var hela 140 mot 100. Förutom spädbarnsmorden var det särskilt aborterna – som ofta ledde till moderns död – och den låga giftasåldern för kvinnor som förklarade detta.

Den kristna kyrkan, säger Stark, gick på samtliga dessa områden mot strömmen. Förutom sitt förbud mot spädbarnsmord och abort förordade den högre giftasålder, förväntade sig sexuell trohet av både kvinnor och män och gav stor valfrihet till båda parter om de ville gifta sig eller inte. Dessutom hade man ett omfattande socialt program för att ta hand om församlingarnas änkor.

Allt detta bottnade i en övertygelse om alla människors lika värde, men också om det monogama äktenskapet som platsen för sexuellt samliv. Den brittiske historikern Tom Holland, känd för sina böcker om antiken och om kyrkans inflytande på den västerländska kulturen, har i flera sammanhang vittnat om sin fascination över kristendomens brott mot den gamla ordningen. Gång på gång påtalar han att det i romarriket var självklart med den starkes rätt. För fria manliga medborgare innebar detta att de var i sin fulla rätt att sexuellt utnyttja sina underordnade. Men så kom kristendomen in med helt nya värderingar. I en intervju med nättidningen Scroll.in säger Holland:

”Paulus är jude. Så han har en tanke om att skapelsens tudelning är manlig och kvinnlig; Gud skapar mannen och kvinnan separat. Så han tar med sig den förutsättningen in i samtalet. Men han tar också med sig en annan ny förutsättning, och det är att Kristus kom och led döden av kärlek till mänskligheten. … Och om vi vill ha en sexuell relation till en annan människa, då måste den vara sann mot den kärlek som Kristus har visat mänskligheten. Så vad Paulus gör är att han säger att det bara kan finnas ett sätt, ett korrekt sätt, att ha en sexuell relation, och det är att du måste leva i ett monogamt äktenskap.”

För den icke-kristne Holland blev #MeToo-rörelsen och avslöjandena om Harvey Weinsteins övergrepp en ögonöppnare i sammanhanget. I romarriket var det nämligen Weinstein som skulle ha fått omgivningens självklara stöd! Han betedde sig precis så som man förväntade sig att en privilegierad romersk man skulle. Så det faktum att vi i dag reagerar på Weinsteins maktmissbruk, säger Holland, har med den västerländska kulturens kristna prägling att göra. Det är därifrån vi har fått värderingarna som var drivande i #MeToo!

En annan person som har lyft fram den kristna kyrkans inflytande på ”underlivsfrågorna” är den svenske litteraturhistorikern Johan Lundberg. I en artikel i tidningen Kvartal pekar han bland annat på kyrkans roll i uppluckringen av den europeiska klankulturen:

”Under många århundraden förde kyrkan från 300-talet och framåt kampanjer som decimerade klanernas makt. Man lagstiftade systematiskt mot kusingiften, mot polygama äktenskap och mot regler som att den kvinna vars man dör ska gifta om sig med den döde makens bror.” Och vidare: ”Att kärnfamiljen genom kyrkliga dekret prioriterades på bekostnad av släkten, ledde å sin sida under medeltiden till mer egalitära och mindre auktoritära familjestrukturer än vad som var fallet i klanbaserade samhällen. Dessa tendenser underblåstes sedan av skråväsendets genomslag och skapandet av kommersiella nätverk som visade sig mer lönsamma än de släktbaserade.”

För att illustrera vilken påverkan detta fick på det europeiska samhället tar Lundberg polygamin som exempel:

”Redan i ett samhälle med en moderat form av polygami, där den femtedel som åtnjuter högst status av samtliga män gifter sig med tre-fyra fruar vardera, medan resten av männen lever i monogama äktenskap, kommer 40 procent av alla män att förbli ogifta. Detta kan i sin tur relateras till det faktum att mäns testosteronnivåer sjunker i fasta relationer, och än mer när de blir fäder. Lägre testosteronnivåer är i sin tur produktiva ur ett samhälleligt perspektiv, då de innebär större mått av impulskontroll, självdisciplin och långsiktigt agerande samt mindre av risktagande och våld.”

Iakttagelser som dessa har inte bara ett historiskt värde. Faktum är att alla problem som kristendomen historiskt var med och avhjälpte är aktuella även i dag – utanför den kristna kultursfären. Könsselektiva aborter i länder som Indien och Kina är till exempel den enskilt viktigaste orsaken till den alarmerande könsobalansen i dessa länder, med ett mansöverskott på 12 respektive 15 procent.

Även kusingiften och polygami är utbredda problem i våra dagar, inte minst i muslimska länder. Det förra leder till genetisk utarmning och ett stärkande av klanernas makt. Det senare leder till att stora grupper av män finner sig snuvade på möjligheten att gifta sig.

Som den amerikanska professorn Valerie Hudson har påvisat är det dessa grupper av ofrivilliga singelmän som utgör den viktigaste rekryteringsbasen för vår världs många krigsherrar och rebellgrupper. Inte minst kan detta konstateras om islamistiska terrororganisationer som IS och Boko Haram – eller för den delen Afghanistans talibaner. Det är ingen slump att dessa har gjort sig kända för kidnappningar av tonårsflickor. En viktig del av deras ”affärsidé” kan faktiskt beskrivas som att vara äktenskapsförmedling i regioner med dålig tillgång på kvinnor – och akut för socioekonomiskt marginaliserade män.

Alla dessa fenomen har det gemensamt att de effektivt kan sägas motverkas av en kyrka som lever i linje med den klassiskt kristna synen på sex, äktenskap och livets helighet. Historiskt kan man helt enkelt säga att ”underlivsfrågorna” har förvandlat Europa till den kontinent som vi i dag ofta tar för given. Visst borde vi tänka oss för både en och två gånger innan vi kastar detta arv överbord?

Denna artikel har tidigare varit publicerad i Till Liv, norska Dagen samt danska Udfordringen