7 Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia: Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: 8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.

9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. 11 Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 13 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! (Upp 3:7–13)

Det är många församlingar som kallar sig själva Filadelfia. Detta är fullt förståeligt. Både Smyrna och Filadelfia har ju det gemensamt att de enbart får beröm när Jesus dikterar sina brev för Johannes. Som de fem andra breven gör klart finns det dock en risk att vi bedrar oss när det gäller detta. Dröm och verklighet är trots allt inte samma sak, och om det är något vi kan lära oss av vad ”Anden säger till församlingarna” är det att vi behöver hålla oss till det som är sant gällande oss själva. Vi behöver rannsaka våra liv inför bibelordet.

Som aposteln Jakob så rättframt uttrycker det hela: ”Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er” (Jak 4:6–10).

Med detta sagt får vi förstås ändå stanna upp inför det som Jesus har att säga till församlingen i Filadelfia. Och det första vi kan konstatera är att han ger en fantastisk presentation av sig själv. Rent generellt gäller ju att de egenskaper som Jesus lyfter fram i sina presentationer knyter an till situationen i församlingarna i stort. De lidande kristna i Smyrna får höra om hur Jesus har besegrat döden. Den kompromissande kyrkan i Pergamon för höra om Jesus som domaren med det tveeggade svärdet. Den andligt döda församlingen i Sardes får höra om Jesus som livgivaren och som ägaren av Andens fullhet. Och så vidare.

I Filadelfias fall ligger betoningen på Jesus som helig och sann, och som mäktig att hålla sina löften. Och när vi läser vidare ser vi att det här måste ha varit avgörande för den kristna gruppen på plats. De är nämligen vare sig många eller framgångsrika med den här världens sätt att mäta. Däremot håller de fast vid sin Herre och hans ord, och då är det som Jesus säger om Maria: ”[Hon] har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne” (Luk 10:42; jfr Ps 73:25).

Ja, ännu mer än så: Församlingen får ta emot ett löfte om Guds favör. Den ska både bevaras för evigheten och se bestående frukt av sitt arbete, säger Jesus. Till och med hennes egna fiender ska en dag ”komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig”.

Orden om den judiska gemenskapen kan behöva en särskild kommentar. I ljuset av den antisemitism som genom århundradena har förekommit kan ju Jesu ord om en ”Satans synagoga” och om judar som ”ljuger” ge en obehaglig bismak. Men vad Herren säger är helt enkelt att de judar i Filadelfia som – likt judarna i Smyrna – har förklarat krig mot den kristna församlingen är fel ute. Den de förföljer är samma Messias som deras heliga skrifter vittnar om (jfr Apg 9:4). På så sätt har de obönhörligen kommit på kant med honom som vill vara deras Frälsare.

Den judiska gemenskapen i Filadelfia trodde att det var de som ”hade det”. Men Jesus själv säger att det är de kristna som genom tron har blivit arvtagare till Gamla testamentets löften – och det oavsett om de har judiskt eller hedniskt ursprung. Det är Jesus som har Davids nyckel, och det är ”han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna”. Därför uppmanar han församlingen att hålla fast vid det den har blivit anförtrodd. ”Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.”

En sista iakttagelse kan vara att när Jesus talar om sin återkomst till Filadelfiaförsamlingen har det en klang av att vara ett löfte. Men när han säger samma sak till de församlingar som lever i strid med hans plan och vilja, uppfattar vi det i stället som ett hot. En av de saker som sändebreven lär oss är alltså att det sätt på vilket vi en dag kommer att få möta vår Herre har med oss själva och våra hjärtan att göra. Jesus själv är ”densamme i går och i dag och i evighet” (Hebr 13:8), men vår attityd till honom och hans ord kommer att avgöra om vi på den yttersta dagen får möta honom först och främst som domare eller som frälsare.

I Filadelfias fall var löftet att de hade det senare som framtidsutsikt. Låt oss be om nåden att få leva så att vi hamnar i samma välsignade sits!

Läs på varldenidag.se