Är coronakrisen ett tillfälle för omvändelse? Ett antal röster från svensk och internationell kristenhet har hävdat detta. Men kan man vara säker?

Ja, det beror förstås på. Om man med detta menar att Gud har sänt corona för att vi ska omvända oss tror jag att vi gör klokt i att inte vara för tvärsäkra. De exakta sambanden av orsak och verkan måste trots allt lämnas till Honom som ensam ser och vet allt.

Samtidigt finns det ett återkommande mönster i Guds ord som visar att tillfällen då tillvaron skakar är tillfällen också för omvändelse. Martin Luther går så långt att han i en av sina utvecklingar till Lilla Katekesen (1878 års upplaga) skriver: ”De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.”

Till saken hör också att vi kan vända på frågan: När är det inte tillfälle för omvändelse? Omvändelse kan trots allt beskrivas som något av ett grundtillstånd för Guds folk. ”Omvänd er och tro på evangeliet!”, säger Jesus i sin första predikan (Mark 1:15). Och i bergspredikans inledning: ”Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3).

Med andra ord: Saliga är de som ser sitt behov av någon annan, utanför sig själva – de som har skådat sin egen, inre fattigdom. Bara dessa förstår sitt behov av omvändelse till Herren, vilket i sin tur gör dem öppna för Guds rikes verklighet.

Men vad finns det då för oss i dag att omvända oss ifrån? På sitt mest grundläggande plan handlar det alltid om vår otro. ”Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom”, skriver Hebreerbrevets författare (Hebr 11:6).

I samma brev talas det om den kristna trons grunder. Även här lyfter författaren fram trons betydelse, men han nämner också ett antal andra områden. Till grunderna hör, skriver han, ”omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom” (Hebr 6:1–2). Låt oss för enkelhets skull utgå ifrån dessa ord för att ringa in vad vi som kristna kan behöva omvända oss ifrån.

Det första som Hebreerbrevet nämner är ”omvändelse från döda gärningar”. I sin omedelbara kontext syftar detta på laggärningar med koppling till den judiska religionen – omskärelse, offer, matregler och liknande. Men i bredare bemärkelse kan det även stå för sådant som vi gör i vår egen kraft. När vi lever och agerar utifrån våra egna agendor och önskemål, snarare än utifrån Guds vilja och kraft.

Hänvisningen till handpåläggning har med den helige Andes liv och närvaro i församlingen att göra. Skapar vi utrymme för Anden att verka, eller kringskär vi honom så att han riskerar att dra sig tillbaka eller (i värsta fall) lämna oss? I båda de senare fallen har vi uppenbara skäl att omvända oss.

Att tron på ”de dödas uppståndelse och evig dom” hör till den kristna trons grunder kanske kan komma som en överraskning, med tanke på hur omstridda dessa läror är i den kristna kyrkan i dag. Men här påminns vi alltså om att även svårsmälta delar av Bibelns uppenbarelse kan vara viktiga att lyssna till. Ännu ett skäl för omvändelse, med andra ord.

På lördag är det nationaldag, och över hela landet kommer människor att söka Herren och gemensamt be för vårt land. Så här i coronatider är det naturligt att be om glädje, hopp och frihet mitt i epidemins följdverkningar. Men samtidigt bör vi alltså komma ihåg att ett välgrundat hopp har som förutsättning att vi vilar på omvändelsens grund.

Utan omvändelse kan vi nämligen inte räkna vare sig med Guds kraft, med den helige Andes närvaro eller med ett evigt liv. Var och en som med Jesu ord är ”fattig i anden” kan däremot få nåden att bli delaktiga i detta – och ännu mycket mer!

Läs på varldenidag.se