I ett stort uppslaget reportage i Svenska Dagbladet kunde man den 30/11 läsa om dejtingappen Tinder. Artikeln beskriver hur appen sedan lanseringen 2012 har blivit världens mest nedladdade dejtingtjänst. Ett antal olika Tinderanvändare intervjuas – både män och kvinnor – och bilden som träder fram är sorglig. En sak är ju att många lägger överdrivet mycket tid och pengar på sina abonnemang; en av de intervjuade säger att han ägnar 37 minuter om dagen åt att scrolla (”svepa”) i appen. Men ännu mer tragiskt är vad Tinder gör med våra nära relationer. Charlotta Löfgren-Mårtenson, professor i sexologi, uttrycker det träffande: intimitetens digitalisering.

Eller lite mer utvecklat: ”Människor förvandlas till konsumtionsvaror på kärleksmarknaden. En aldrig sinande ström av potentiella partners finns ett svep bort. Samtidigt förändras sättet vi ser på oss själva när vi försöker presentera oss som attraktiva varor.”

Taget för sig självt är i och för sig inte detta något nytt. Både fenomenet att se till ytan och viljan att framstå som attraktiv är trots allt tidlösa. I stället ligger skillnaden i omfattningen – och tillgängligheten. Och sällan har väl uttrycket ”valfrihetens förbannelse” haft en så talande tillämpning som här. Som den ensamstående pappan Viktor, 44 år, uttrycker det hela:

– Det blir som ett löpande band: nästa, nästa, nästa. Plötsligt har man inte svept ja på någon på en hel dag, för bakom nästa svep kan det komma en mycket bättre.

En annan intervjuperson, denna gång anonym, vittnar om Tinder som definierande för en hel generation:

– Nuförtiden är Tinder det enda sättet att träffas på. Man kan inte gå fram och prata med någon man är intresserad av, då uppfattas man som framfusig.

Som professorn uttryckte det: intimitetens digitalisering.

Ett annat fenomen som kan beskrivas på ett liknande sätt har med nätporren att göra. Även här finns det gott om pengar i potten (långt mycket mer än hos Tinder) och även här är det många som spenderar timme efter timme framför sina skärmar. Och inte minst viktigt: även här är resultatet ett förytligande av våra relationer.

På hemsidan Fight The New Drug kan man läsa om forskning som visar på att regelbundet porrtittande gör konsumenterna mer kritiska till sin partner samtidigt som de blir mindre nöjda med sitt sexliv. Även relationen till dem själva och till människorna i deras närhet påverkas.

En av de mest hjärtskärande artiklarna handlar om nätporrens påverkan på relationerna i den yngre generationen. Den utgår ifrån en studie från Australien, där 600 flickor i åldrarna 15–19 år intervjuades om sina relationer. En majoritet av dessa vittnade om sexuell mobbning och/eller trakasserier som återkommande inslag i sin vardag. De som hade pojkvänner sa att de i många fall blev pressade till sex, och då ofta med inspiration just från porrens värld.

På frågan ”hur vet du om en kille tycker om dig” svarade en 15-åring: ”Om han fortfarande vill prata med dig efter att du har gett honom oralsex.” En annan flicka i samma ålder berättade att hon själv inte ville ha sex, men att hon brukade försöka få det undanstökat för att slippa allt tjat, och för att de sedan skulle kunna göra något roligt (som att titta på film) tillsammans.

Det är glädjande att det på senare tid har tagits flera initiativ i stil med Porrfri barndom, och även kommit påtryckningar om att man i skolan ska installera porrfilter på sina datorer. Men det går fortfarande för långsamt. Och som ovanstående exempel visar är det här inte bara ett ungdomsfenomen. Intimitetens digitalisering är i högsta grad ett inslag också i vuxenvärlden.

Vilka kan gå före och visa på ett annat sätt att förhålla sig till kärlek, relationer och sexualitet? Egentligen borde ju detta vara alla vuxnas ansvar. Om inte annat är det vårt som kallar oss för kristna. Behovet av goda förebilder tycks i alla fall vara oändligt!

Läs på varldenidag.se