Etiopien är ett av Afrikas största länder, med totalt 105 miljoner invånare. För många kristna är landet känt för att det var här som svensk utlandsmission tog sin början, men också för att frukten av denna har varit så överväldigande. Den lutherska Mekane Yesus-kyrkan är till exempel världens största i sitt slag, med en tillväxt på otroliga 800 000 personer under 2017.

Just nu pågår dock även vad som skulle kunna kallas en politisk väckelse i Etiopien. Bakgrunden till detta är från början dyster. Under de senaste tre åren har landet erfarit återkommande konflikter, inte minst mellan regeringstrupper och den största folkgruppen oromo. Sammandrabbningar, massgripanden och tortyr har flimrat förbi i nyhetsflödet.

Ännu mer känt här i Sverige är hjärtläkaren Fikru Marus öde, vars förvecklingar kan sägas vittnar om en både nyckfull och hårdför regim. Som vi har hört via media har det dock hänt dramatiska saker i Etiopien på senare tid. Det faktum att Fikru Maru har släppts efter fem år i fängelse är ett konkret uttryck för detta. I ett större perspektiv måste dock detta ses som en ganska liten händelse i sammanhanget.

Den största nyheten hittills är det fredsavtal som förra veckan skrevs under av ledarna för Etiopien och Eritrea. På grund av en gränstvist utkämpade de båda grannländerna 1998–2000 ett blodigt krig, och relationen har sedan dess varit närmast bottenfrusen. Men nu har Etiopien omprövat sin ovilja att implementera den gränsdragning som vid krigsslutet föreslogs av FN, och relationen mellan länderna har tinat upp väsentligt.

Den mest uppenbara orsaken till detta är Etiopiens nye premiärminister, Abiy Ahmed Ali. Abyi svors in i ämbetet så sent som 2 april i år. Han har en kristen mor och en muslimsk far och han tillhör den tidigare marginaliserade folkgruppen oromo. Trots att han bara är 42 år gammal har han även hunnit ta en mastersgrad i transformerande ledarskap och doktorera i konfliktlösning.

Att Abyi alls kunde väljas är ett under i sig. Utrymmet medger inte någon lång historieskrivning, men kort kan man säga att trycket inifrån den styrande koalitionen Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front tvingade den tidigare premiärministern Desalegn Hailemariam att avgå. Och bara detta är ju ett ovanligt fenomen på den afrikanska kontinenten: en ledare som utan blodsspillan avgår i förtid.

När Abyi presenterades som premiärministerkandidat väckte det stor uppståndelse bland befolkningen, inte minst med tanke på hans ålder och etniska bakgrund. Men nästa sak som fick omgivningen att förundras var installationsceremonin. Först fick man se en fredlig överlämning av makten från Desalegn till Abyi. Därefter fick man höra Abyi hylla sin mor och sin hustru för deras stora betydelse i hans liv – ett minst sagt ovanligt tilltag i denna mansdominerade kultur. Slutligen bad han om förlåtelse för regimens övervåld mot sina egna medborgare och annonserade att han hade för avsikt att börja förhandla med Eritrea om det fredsavtal som nu alltså redan är på plats.

På liknande sätt har det fortsatt. Några dagar efter installationen öppnades det tidigare stängda internet för hela befolkningen. Den statliga televisionen började ge samma version av vad som händer ute i landet som de annars betydligt mer pålitliga Facebook-flödena. Terroriststämplingen av tre oppositionella partier har upphävts, och tusentals politiska fångar har frisläppts. När parlamentsledamöter har ifrågasatt Abyis agerande har premiärministern – i direktsändning och inför hela folket – svarat att det ju var regeringskoalitionen som tidigare betedde sig som terrorister. Etiopierna tror knappt sina öron.

I en tid där mycket i vår värld går åt fel håll, behöver vi få höra om det politiska undret i Etiopien. Mycket återstår förstås att göra, men att ett regimskifte på mindre än ett halvår har kunnat få så stora konsekvenser hade nog ingen vågat sia om. Måtte det bli till inspiration för fler länder – både i Afrika och på andra kontinenter!

Läs på varldenidag.se