För ett antal år sedan gjorde Sveriges Radio en lyssnarundersökning där de frågade vilket ord som bäst kunde sammanfatta utvecklingen under 1900-talet. Det vinnande svaret blev: fortare.

Samma trend kan skönjas även denna sida millennieskiftet. Och i vår tid är det inte bara nya uppfinningar och transportmedel som sätter tempot. I allt högre grad är det också sociala medier som präglar tillvaron. Särskilt om vi ser till den yngre halvan av befolkningen.

På bara något decennium har de sociala medierna förändrat våra beteendemönster i grunden. De har också bidragit till att förstärka mönster som även tidigare har varit skönjbara – men som nu har fått en bättre mylla än någonsin att växa i. Inte minst gäller detta vår tendens att söka efter genvägar.

Men vi börjar med den positiva sidan av myntet. Väldigt många av dagens unga bär på en vision om att göra skillnad. De är plågsamt medvetna om problemen i den värld vi lever i. Inte minst gäller detta frågor relaterade till miljön, och det är ingen slump att Greta Thunberg på så kort tid har blivit en modern superhjälte. Faktum är att denna 16-åring – som för bara ett år sedan var okänd för allmänheten – i dag har fler följare på Instagram än något svenskt konto.

Men så var det också den där lilla detaljen: på kort tid. För dagens unga är på många sätt ett otåligt släkte. Den klassiska hitlåten av Queen har sannolikt aldrig varit mer träffande än i dag: ”I want it all – and I want it now.”

Denna anda fostras fram inte minst av sociala medier. Undrar du över något? Googla! Vill du se en film? Ladda ned från nätet! Vill du få ut ett budskap? Starta en Facebook-kampanj! Vill du ha sex? Logga in på Tinder!

Den brittisk-amerikanska författaren och organisationskonsulten Simon Sinek har beskrivit hur den så kallade Generation Y (eller Millennials) tenderar att få problem på traditionella arbetsplatser. De byter jobb med större frekvens än tidigare generationer, inte sällan med den diffusa motiveringen ”det blev inte som jag hade tänkt mig”.

Den diagnos som Sinek och många andra ställer är dock att detta fenomen mest handlar om orealistiska förväntningar. Att man dels vill att det ska finnas ett tydligt syfte med ens jobb (vilket är rimligt), dels att man vill göra skillnad med sin insats (vilket också är rimligt, om än lite mer svårdefinierat) – men att man samtidigt saknar den uthållighet och de sociala färdigheter som krävs för att förverkliga sina högtflygande mål.

Man har helt enkelt dragits med av den tidens melodi som säger att allt man önskar finns inom räckhåll, och att en förändrad värld bara är ett knappklick bort.

Bland psykologerna har man sedan några år börjat tala om en ”kvartslivskris”, som är ungefär som en medelålderskris men som uppstår i 25-årsåldern. Den kan inträffa när ens liv inte tar den riktning man hade förväntat sig, och är en direkt följd av högt ställda – och ofta orealistiska – förväntningar på livet. Det faktum att den infaller så tidigt hänger också samman med förväntningen att saker och ting ska gå snabbt, och att livet dessutom borde vara på topp. Något som långt ifrån alltid är fallet.

Inte minst som kristna har vi förstås goda skäl att fungera som motkraft till denna omedelbarhetens kultur. Vi behöver genomskåda tidens och mediernas lögner om att snabbhet och yta tar oss lika långt (eller längre) som uthållighet och djup.

Det är helt enkelt inte sant att ett klick på en Facebook-kampanj gör oss till världsförbättrare. Eller att goda värderingar tar oss lika långt som goda gärningar. Inte heller är det sant att det finns genvägar till saker som goda relationer eller meningsfulla arbetssituationer. För den som på allvar vill göra en skillnad i den här världen är det i stället hårt arbete som gäller.

Och faktum är att detta inte bara är dåliga nyheter. Hela livet är en resa, och den som tror att målet ska vara nått efter varje krök kommer att gå ständigt otillfredsställd genom livet. Bättre då att jobba långsiktigt. Och allra bäst: att leva med evigheten, snarare än de snabba klippen, i sikte.

Läs på varldenidag.se