I denna artikelserie har jag lyft fram hur vi som syndiga människor vill sätta oss själva och våra tankar i centrum, och hur detta gör det svårare att ta emot Guds vishet och kraft i våra liv. Vår längtan efter kontroll och efter att framstå som bättre än vi egentligen är, skapar en konflikt mellan oss själva och vår Skapare. Jesu kors och Guds uppenbarelse blir till ”problem” snarare än vad de egentligen är: Guds dyrbara gåvor till den mänsklighet som har vänt Skaparen ryggen.

Ett sätt som detta ofta visar sig på är vad som enkelt skulle kunna beskrivas som den villkorade lydnaden. Med detta menar jag den hållning som betyder att vi tar fasta på Bibelns budskap om och endast om det sammanfaller med våra egna, av synden färgade värderingar. Vi ger alltså skenet av att göra det vi gör av respekt för Guds ord, men i realiteten följer vi hela tiden vår egen agenda. Vi har inte på djupet överlåtit oss till Herrens vilja, och vi underordnar oss inte Guds ord när detta står i konflikt med något som vi själva tycker – eller som förkunnas i samhället i stort.

Ett sätt att illustrera detta kan vara vårt förhållningssätt till några av det västerländska samhällsbyggets honnörsord: frihet, jämlikhet, kärlek och tolerans. Den som kan sin Bibel vet att det finns starka kopplingar mellan dessa begrepp och Nya testamentets budskap. Problemet är dock att vi i dag ofta använder dem på ett sätt som dramatiskt skiljer sig från deras ursprungliga innebörd.

För att bli konkret:

  • Bibeln talar på flera ställen om frihet. ”Där Herrens Ande är, där är frihet”, skriver Paulus (2 Kor 3:17). Men vad vi i vår tid tenderar att göra är att sätta upp en motsättning mellan å ena sidan frihet, och å andra sidan lydnad för Guds ord. De troendes ”frihet” tolkas alltså som ett klartecken för en andlig anarki. När människan i stället för Gud sätts i centrum kan ”friheten” därmed sägas få motsatt innebörd jämfört med vad den har mellan Bibelns pärmar.
  • Något liknande kan sägas om ordet jämlikhet. Inför Jesu kors möts vi alla på samma nivå, och ingen av oss kan sägas ha ett företräde framför någon annan. I Bibelns värld är detta dock helt förenligt med att vi som människor kan ha olika uppgifter och funktioner. I dagens Sverige, däremot, har ”jämlikhet” kommit att betyda både att alla ska vara lika och att inga funktioner i kyrka eller samhälle får vara förbehållna en viss typ av människor – till exempel män eller kvinnor eller specifika gåvor och tjänster. ”Jämlikhet” har därmed blivit en domare över bibelordet i stället för en konsekvens av detta.
  • Det mest missbrukade av vår tids ”storord” måste väl annars vara begreppet kärlek. Här är det precis som Magnus Malm skriver: ”Ordet har ju förvrängts 180 grader: från den ursprungliga betydelsen att ge sitt liv för någon, till den känsla som uppstår när något tillfredsställer det egna livet.” Att denna analys är korrekt visar sig i att ”kärlek” i dag har blivit ett av huvudargumenten mot stora delar av Bibelns undervisning om ett liv efter Guds vilja.
  • Även tolerans går att beskriva som ett kristet begrepp. Som kristna, säger Jesus, är vi kallade att ha fördrag till och med våra fiender (se Matt 5:44). Men än en gång har den villkorade lydnaden kommit in i bilden. Ordet ”tolerans” har nämligen kommit att ställas i kontrast till Bibelns anspråk på en objektiv sanning. Därmed har det också blivit tömt på sitt ursprungliga innehåll.

Exemplen skulle naturligtvis kunna mångfaldigas. Faktum är att även vårt sätt att tänka kring och organisera oss i den kristna församlingen kan ha en hel del att säga om vilket perspektiv på tillvaron vi lever med.

Om vi har människan som centrum av vår världsbild, och om vi sätter likhetstecken mellan att vi alla har samma värde och att ingen kan ha något företräde framför någon annan, kommer vi exempelvis att få problem med Nya testamentets uppmaning till syskonkärlek. Paulus ord om att vi ska ”göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro” (Gal 6:10) blir extremt anstötliga om vi har en världsbild där allas lika värde anses vara detsamma som att ingen får ha något företräde framför en annan!

Delvis samma sak kan sägas om den demokratiska beslutsordningen. Ordagrant betyder demokrati ”folkets styre”, och när vi låter människan vara alltings mått ligger det förstås nära till hands att säga att när vi i demokratisk anda har röstat fram ett visst beslut måste det också vara rätt. Mitt eget samfund, Svenska kyrkan, har med detta argument genomfört förändringar i sin lära som går direkt på tvärs med 2000 år av kristen bibeltolkning. ”Folkets styre” har hamnat på kollisionskurs med ”Guds styre”.

Mycket mer skulle kunna sägas om det som har varit denna series tema. Min förhoppning är att exemplen jag har gett ska kunna bidra dels till en större andlig klarsyn, dels till en ödmjuk vilja att i allt sätta Jesus, hans vilja och hans rike i främsta rummet.

Fotnot: Citatet av Magnus Malm är hämtat ur boken Vägvisare (EFS-förlaget 1990).

Ursprungligen publicerad i Världen idag 140602