Man kan ha olika syn på vilken kapacitet vi har att ta emot flyktingar och andra invandrare i Sverige och Europa. Det inflöde av människor vi fick se under hösten och vintern 2015 vore trots allt ohållbart som ”normalläge” även för ett rikt land som Sverige. I alla fall inte utan att upprätta någon form av flyktingläger eller förvar som innebär ett avsteg från den svenska välfärdsmodellen.

Men att som Tjeckien, Polen och Ungern helt vägra att ta emot flyktingar är en annan sak. Särskilt som det finns ett majoritetsbeslut i EU om att man behöver omfördela totalt 160 000 av de personer som de senaste åren har ”fastnat” i Italien och Grekland. Därför är det bra att EU-kommissionären Dimitris Avramopoulos i tisdags meddelade att man från EU:s sida ska sätta ned foten och ställa de obstruerande länderna inför EU-domstolen.

Det kan naturligtvis finnas olika skäl för ett land att inte vilja ha för stor invandring. Men som kristna måste vi stå upp för att alla sådana skäl inte är lika goda. Det är till exempel inte ett gott skäl att man bara inte ”vill” ha något inflöde av människor från andra kulturer och religioner. En sådan hållning ligger nämligen snubblande nära vad som annars brukar beskrivas som rasism.

Det är dessutom så att man i frågor som dessa måste anpassa sin politik efter den faktiska verkligheten. Om vi nu har en stor grupp människor som har flytt från helvetet i Syrien, och om ett oproportionerligt stort antal av dessa har blivit fast i två av EU:s medlemsländer, måste vi helt enkelt vara solidariska och hjälpas åt med denna börda. Att inte lyfta ett finger för att bidra är bara ynkligt!

Av samma skäl är det uppmuntrande att läsa om de politiska turerna i Finland. När Sannfinländarnas partikongress valde den öppet främlingsfientliga EU-parlamentarikern Jussi Halla-aho till ordförande, fick vi först höra att den finske statsministern Juha Sipilä (C) skulle upplösa sin regering. Detta hellre än att göra sig beroende av Sannfinländarnas nya ledning. Men då meddelade plötsligt Sannfinländarnas riksdagsgrupp att den var beredd att helt bryta med sitt ursprungliga parti för att i stället bilda en ny grupp vid namn Nytt Alternativ. Sipiläs regeringsunderlag blev på så vis intakt, och inte en enda minister behövde bytas ut – trots all turbulens under ytan.

Detta agerande kan förstås väcka en helt annan typ av frågor, angående regeringens trovärdighet i stort. Men på en avgörande punkt inger ändå Juha Sipilä just trovärdighet. Och det är att man inte kan göra sig beroende av ett parti vars själva ledning kommer med utfall mot människor av en annan kultur och religion, och som därtill har blivit fälld i domstol för hets mot folkgrupp.

Frågorna om invandring, om volymer och om EU-ländernas inbördes solidaritet kommer att vara levande under lång tid framöver. Men ett första steg är ändå att markera emot ytterligheterna. De senaste dagarna har både EU och den finska regeringen beslutat sig för att göra just detta, något som vi alla borde kunna välkomna.

Läs på varldenidag.se