Turerna kring mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi har förundrat en hel värld. Ännu har visserligen inte detaljerna runt hans död kunnat bekräftas, men det mesta tyder på att ett sällsynt brutalt mord har begåtts. Helt klart är att han har blivit dödad av personer på det konsulat som i normala fall borde ha till uppgift att värna såväl hans liv som hans mer generella rättigheter.

Men trots den internationella uppståndelsen är inte fallet Khashoggi unikt. Saudiarabien kränker nämligen regelbundet de mänskliga rättigheterna, ofta på ett hårresande sätt. Minns den saudiske bloggaren Raif Badawi, som förutom 10 års fängelse dömdes till 1000 piskrapp för att ha ”hädat islam”. Enligt uppgift avrättas i snitt en person varannan dag i landet – ofta genom halshuggning.

Samtidigt kan det vara värt att vidga blicken när vi ska diskutera vilka konsekvenser fallet Khashoggi borde få. Visst är det sympatiskt att så många delegater till investeringskonferensen Future Investment Initiative i Riyad ställde in sina resor. Som någon uttryckte det: ”Man vill ju inte sitta öga mot öga med en påstådd mördare.”

Men ärligt talat. Visste inte alla som hade tänkt åka på denna konferens att Saudiarabiens kungahus har blod på sina händer? Trodde de att Khashoggi var den förste saudier som blivit torterad av säkerhetstjänsten? Ibland vet hyckleriet inte några gränser …

Och hur är det med Turkiet, som gjort en sådan affär av mordet på konsulatet? Jag vill vare sig försvara eller relativisera ett brutalt illdåd, men president Erdoğan är ju inte Guds bästa barn han heller. Om det begås några mord på presidentens order vågar jag inte uttala mig om, men tortyr är inte direkt främmande för den turkiska staten. Och enligt Amnesty International har hela 130 000 turkar blivit anhållna eller fått sparken från sina jobb för att de misstänks (obs!) vara en del av den Gülen-rörelse som presidenten betraktar som ansvarig för militärkuppsförsöket 2016. Inte direkt paradiset för människorättsfrågor, med andra ord.

Och exemplen kan förstås mångfaldigas. En av de överlägset viktigaste aktörerna på världsscenen, enpartistaten Kina, har enligt en av FN:s människorättskommittéer satt uppemot två miljoner uigurer i politiska indoktrineringsläger. Även förföljelsen av kristna har eskalerat under president Xi Jinpings styre.

Kort sammanfattat lever vi i en mycket mycket fallen värld. En värld där mer eller mindre brutala diktaturer och enpartistater utgör en stor del av den politiska kartan. Och där ekonomiska intressen hela tiden påverkar våra officiella relationer till varandra. Det är lätt att hålla med om att Sverige borde upphöra med vapenexport till Saudiarabien – om inte annat med tanke på det krig som bedrivs i grannlandet Jemen. Men än en gång: Sedan när blev det en nyhet att Saudiarabiens kungahus har blod på sina händer? Men så badar de ju också i en annan dyrbar vätska – nämligen olja …

USA:s president Donald Trump var i alla fall ärlig. Å ena sidan beskrev han det som hänt med Jamal Khashoggi som ”oacceptabelt”. Å andra sidan sa han: ”Jag skulle föredra att vi inte bryter ett avtal värt 110 miljarder dollar som vedergällning, det skulle innebära 600 000 jobb.”

Och det är ju just så det fungerar. I den globala ekonomin är nationernas öden sammanflätade. Annars skulle väl hela Västvärlden ha sagt ifrån för länge sedan – både i relation till Saudiarabien och Kina. Och Turkiet. Och ett antal andra diktaturer och enpartistater.

Så nog finns det skäl att känna uppgivenhet inför storpolitiken. Men det finns också skäl att blicka fram emot den slutgiltiga domens dag. Då ska nämligen all den här världens ondska få sin dom – alla mord, all brutalitet, allt förakt för mänskliga rättigheter. Men också: all girighet, alla orättfärdiga kompromisser, allt hyckleri. Må vi leva på ett sådant sätt att vi kan möta denna dag – och denna dom – med tillförsikt!

Läs på varldenidag.se