År 2015 bjöd på flera medialt intressanta händelser för vårt svenska kungahus. Monarkins förankring tycks vara starkare än på länge, och även 2016 ser lovande ut ur ett rojalistiskt perspektiv. Om allt går som planerat kommer det att ges tillfälle att fira såväl kungens 70-årsdag som kungens och Silvias 40-åriga bröllopsdag, och därtill två nya födslar och dop inom familjen.

Det finns mycket att säga om den roll som monarkin spelar och har spelat i en nation som Sverige. Det är ingen tvekan om att dess inflytande har varit både positiv och negativ. Men här och nu vill jag få stanna upp inför några av de kungliga valspråk som har satt sin prägel på olika epoker i Sverige. Det finns nämligen mycket att säga om vår svenska historia utifrån dessa.

När Gustav Vasa tillträdde som kung år 1523 gjorde han det under valspråket ”All makt är av Gud”. Därmed var grunden lagd också för det svenska statskyrkosystemet, och även många av Vasas efterträdare skulle tala om Gud när de besteg sina troner. Till valspråken hörde sådant som: ”Gud min beskyddare”, ”I Gud mitt hopp” och ”Gud och folket”.

Gustav II Adolf, som väl är mest känd för sin delaktighet i det 30-åriga kriget, proklamerade frimodigt: ”Med Gud och segrande vapen”. Hans efterträdare Drottning Kristina var mer fridsam, och förkunnade: ”Visheten är rikets stöd.” Kristina skulle gå till historien bland annat för sin inbjudan till den franske filosofen Descartes. Tyvärr drabbades denne upplysningsman snart av lunginflammation och han avled bara några månader efter sin ankomst till Stockholm.

Om vi hoppar en bit framåt kommer vi till Oscar II, som under lång tid fick regera utifrån den hoppfulla bönen ”Brödrafolkens väl”; efter unionskollapsen mellan Sverige och Norge 1905 kom valspråket att ersättas av ”Sveriges väl”. Därmed var en snävare nationalistisk epok inledd, med Gustav V:s devis ”Med folket för fosterlandet”. Gustav VI Adolf regerade under ett valspråk som var signifikativt för de generationer som byggde upp både det svenska folkhemmet och en stor del av den svenska frikyrkorörelsen: ”Plikten framför allt”. Värt att påminna om i dag när så gott som allting förväntas vara ”luststyrt”! Vår nuvarande kung, som naturligtvis har betydligt mindre makt än sina företrädare, regerar sedan 1973 under valspråket ”För Sverige – I tiden”.

Jag är själv inte någon anhängare av det tidigare statskyrkosystemet. Men nog är det värt att påminna om att Sverige under många och långa århundraden har varit så starkt präglat av den kristna tron. Likaså fascineras jag av att valspråk som för några decennier sedan klingade både vackert och eftersträvansvärt i majoritetens öron, i vår tid närmast har ett löjets skimmer över sig.

Är den utveckling som vi har sett i det svenska samhället av godo? En sådan fråga är naturligtvis omöjlig att besvara med ett ”ja” eller ”nej”. Men jag tror faktiskt att det är en hel del av värde som har gått förlorat under århundradena. Det postmoderna snömoset väger trots allt lätt mot den tid då gudfruktighet, vishet och pliktkänsla – eller som Oskar I uttryckte det: ”Rätt och sanning” – betraktades som vårt lands högsta goda.

Läs på varldenidag.se