Få saker inverkar så starkt på vårt allmänna välbefinnande som när vi plågas av olika slags sjukdomar och smärta. I alla länder och kulturer betraktas sjukdom som något av det värsta vi kan drabbas av som människor – särskilt om den är av ett allvarligare slag. Och Bibelns budskap är att Gud bryr sig om detta. Som evangelisten Matteus skriver: ”Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg människorna, fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde” (Matt 9:35-36).
Jesus hyste medkänsla med dem som hade drabbats av sjukdom. Därför kan vi gång på gång läsa i evangelierna hur han mötte behoven hos de individer som bad honom om ett helande. Någon har räknat ut att 38 % av all berättande text i evangelierna handlar om hur Jesus botar eller befriar från onda andar. Det är svårt att undgå bilden av att Jesus betraktade kroppens upprättelse och botandet av de sjuka som något av det viktigaste han hade att utföra under sina sammanlagt tre år av aktiv tjänst.
Detta är förstås särskilt intressant med tanke på att allt som vår Mästare sa och gjorde säger något väsentligt också om hans himmelske Fader. Johannes skriver: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd” (Joh 1:18; jfr Hebr 1:3). Genom Jesus får vi helt enkelt just den bild av Gud som han själv vill att vi ska ha av honom. Och människan Jesus ger oss bilden av en Gud som visar genuin omsorg om de svaga och sjuka!
Denna bild av Gud är inte bara knuten till Nya testamentet. Redan i Gamla testamentet presenterar sig Herren med orden: ”Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare” (2 Mos 15:26). Om Gud själv kallar sig för ”läkare” är det inte konstigt att han, när han uppenbarar sig genom Jesus, så ofta utför olika former av helandeunder.
Men om vi läser vidare i Nya testamentet ser vi också att Jesus inte nöjde sig med detta. Det uppdrag att bota de sjuka som han hade fått av sin himmelske Fader gav han nämligen vidare till sina egna lärjungar. Evangelisten Lukas berättar att Jesus kallade till sig de tolv och ”gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka” (Luk 9:1-2).
I Markus version av missionsbefallningen breddas detta uppdrag till att gälla hela den kristna kyrkan: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska” (Mark 16:15-18).
Uppdraget att bota sjuka kan alltså inte bara begränsas till den apostoliska tiden. Tvärtom gäller det för hela den kristna kyrkan. Troende i alla tider har därför bett för dem som drabbats av sjukdom. Kyrkofadern Origenes (död ca 254 e Kr) kallar kyrkan för ”helanderummet”, och Justinus Martyren (död ca 165 e Kr) går så långt som till att hävda att den som känner en person som är sjuk men inte ber för honom eller henne är skyldig till synd, eftersom den sjuke på så vis blir undanhållen sitt helande!
I svensk kristenhet har detta budskap ofta fört en undanskymd tillvaro – i alla fall i många mer traditionella sammanhang. Samtidigt vet vi att förbön för sjuka praktiseras i de flesta kristna kyrkor, om än kanske mer fördolt, till exempel i den enskilda själavården. De senaste åren har vi också sett en ny trend av att gå ut på stan eller på olika mässor och erbjuda människor bön om helande, både i form av bönestationer (”healing on the streets”) och profetisk evangelisation (”treasure hunt”). I vissa kretsar kan dessa metoder vara ifrågasatta, men utan tvekan är det människor som blir berörda – och också helade – genom denna typ av utåtriktade satsningar. Helt i enlighet med evangeliernas ord.
Det som har berört mig själv allra starkast när det gäller Guds kraft till helande är mötet med den etiopiska Mekane Yesus-kyrkan och deras helandemöten. I många av Mekane Yesus-kyrkorna inbjuder man varje vecka till den här typen av gudstjänster, och de är av stor betydelse i väckelsen. Lika mycket som ”helandemöten” kan man faktiskt beskriva dem som ”frälsningsmöten”, för det som man förkunnar om är normalt sett ett frälsningsbudskap snarare än ett budskap om helande. Något som vi för övrigt kan ha en hel del att lära av. Men utan tvekan spelar också helandebönen en central roll. Faktum är att det finns undersökningar som visar på att mellan en och två tredjedelar av dem som kommer till tro i denna kyrka gör det för att de själva eller någon i deras närhet har blivit botade eller befriade från en ond ande!
Och det är inga små antal det handlar om. Kyrkan har de senaste åren vuxit med ca 300 000 nyfrälsta varje år. Budskapet att Gud bryr sig om våra sjukdomar har helt enkelt sprängkraft också i dag, 2015. Vilka konsekvenser får detta för verksamheten i din egen församling?
Ursprungligen publicerad i Världen idag 150126