Författare: olofedsinger

Evangeliet och kvinnokampen

I går var det internationella kvinnodagen. I hela vår värld uppmärksammades kvinnors utsatta situation, och det råder ingen tvekan om att ärendet för dagen är viktigt. Inte minst #MeToo har påmint oss om att det oftast är kvinnor som blir förlorare i mötet mellan sexualitet och makt, och även på andra områden finns det gott om orättvisor att bekämpa. I viss mån här i Sverige, och ännu mer i andra delar av världen. Mot denna bakgrund är det också värt att påminna om att evangeliet har ett budskap om befrielse inte minst för kvinnorna. Det är väl etablerat att det var dessa som upplevde den mest revolutionerande förändringen i den tidiga kyrkan. I en inbitet patriarkal kultur – där det var belagt med böter att som vuxen kvinna vara singel i mer än två år – talar Paulus om varje kvinnas rätt att själv avgöra om hon ville bilda familj eller inte. Kvinnans värde låg inte i hennes roll som maka eller mor, utan i hennes identitet som Guds avbild. Även i mycket av den svenska folkväckelsen var jämlikheten mellan könen en central fråga. På bönhuset hade alla medlemmar rösträtt, och politiskt stod väckelsefolket långt fram i kampen för allmän rösträtt. Trots detta valde man i många fall att hålla distans till den organiserade kvinnorörelsen. Orsaken till detta var dock inte allmänt ointresse, utan att samma rörelse propagerade för...

Läs Mer

Transideologin är en fara för våra barn och unga (GP)

Transpersoners utsatta situation har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. I grunden är detta något bra. Men den radikala omdefinieringen av kön och könsidentitet som delar av denna grupp vill införa är ändå djupt problematisk. Om den tar över riskerar den att skapa stor förvirring bland våra barn och unga. För den som har missat det pågår just nu en hätsk debatt på några av Sveriges tyngsta kultursidor. På ena sidan står de traditionella feministerna, tydligast företrädda av Kajsa Ekis Ekman och Ebba Witt Brattström. På andra sidan står en skara individer som i olika grad identifierar sig med transrörelsen och dess ideologi – däribland Maria Ramnehill här i GP. Att tranståget och feministtåget skulle hamna på kollisionskurs kom i sig inte som någon överraskning. Feminismen har ju sitt existensberättigande i att det finns något sådant som biologiskt kön, samtidigt som många av dess företrädare fokuserar på hur kvinnor ska kunna frigöra sig från könsroller och strukturer som begränsar deras frihet. Transrörelsen, däremot, förlägger könet till det psykologiska eller metafysiska planet. Den som definierar sig själv som man eller kvinna ska därför fullt ut betraktas som sådan – oberoende av biologi, reproduktiva organ, kromosomer och hormoner. Men det finns också en annan skillnad mellan dessa grupper, som borde vara föremål för ett mer ingående studium. Denna skillnad har med kollektivet kontra individen att göra. Den klassiska feminismen har ju...

Läs Mer

Recension av ”Alternativa fakta”

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet. Hon forskar om kunskapens natur och om språk och tanke, och har skrivit flera debattartiklar om den kunskapssyn som dominerar den svenska skolan. I höstas kom hon ut med en bok på temat ”Alternativa fakta”, där hon på 260 sidor avhandlar teman som kunskapsresistens, synen på vetenskap och fakta samt lögner och falska nyheter i media. Det är på många sätt uppfriskande att läsa Wikforss bok. Filosofiprofessorn står för en robust syn på fakta, hon tror på objektiva sanningar och hon ifrågasätter postmodernismens tal om att allt bara skulle vara ”perspektiv” eller ”språkliga konstruktioner”. Vad som kännetecknar objektiva sanningar, skriver hon, är att de är sanna oavsett om vi tror på dem eller inte. Olika perspektiv kan förvisso vara viktiga, men poängen med dessa är inte (som så ofta hävdas) att sanningen skulle vara relativ – i stället kan fler perspektiv bidra till en djupare kunskap om den aktuella frågan, och därmed tjäna Sanningen med stort S. För Wikforss innebär inte detta att det alltid måste vara tvärsäkerheten som ska råda. Tvärtom är det just tron på en objektiv sanning som kallar oss alla till ödmjukhet: ”eftersom sanning är objektiv, inte beroende av oss och våra åsikter, så bör man inte vara tvärsäker”. Och vidare: ”att jag kan ha fel ger skäl att vara ödmjuk och öppen för invändningar...

Läs Mer

Samme Gud i kristendom och islam?

I onsdagens tidning kunde vi läsa utdraget ur en dialog mellan en utredare på Migrationsverket och en afghansk konvertit. Den förra hävdade att ”det är samma Gud inom kristendom och islam”, något som med rätta har blivit uppmärksammat i media. Det är bara ett av många exempel på hur företrädare för staten går utöver sitt mandat – och samtidigt avslöjar sin okunskap – i mötet med asylsökande med ett förflutet inom islam. Att kristna och muslimer tillber samma Gud är förvisso inte något ovanligt påstående. Det är snarare regel än undantag att denna bild förmedlas på våra svenska skolor, och även i andra sammanhang tenderar judendom, kristendom och islam att buntas samman. Att samma hållning är utbredd i mer liberala kristna sammanhang är väl känt. Liksom att Katolska kyrkan tenderar att sända dubbla signaler i frågan, eftersom man å ena sidan talar om att Guds vilja är att ”kalla samman hela mänskligheten till sin Sons kyrka” och å andra sidan hävdar att alla som ”bekänner att de har Abrahams tro” tillber ”den ende och barmhärtige Guden” (Katolska Kyrkans Katekes, 845, 841). Detta synsätt behöver dock både nyanseras och problematiseras. Låt oss först stanna upp inför det som förenar. Här finns det religiösa arvet (både kristendomen och islam har sina rötter i judendomen) och den gemensamma förståelsen av Gud som Skapare och Herre. Det är inte för inte som El...

Läs Mer

Ny verklighet utmanar höger–vänster-skalan

Det politiska landskapet är ett återkommande tema i den offentliga debatten. Det analysinstrument som under lång tid har dominerat samtalet är den klassiska höger–vänster-skalan, i vilken politiska ideologier karakteriseras som blocken i Sveriges riksdag: å ena sidan borgerliga, å andra sidan socialistiska (numera röd-gröna). Med tiden har dock verkligheten visat sig vara mer komplex. En av de första stora indikatorerna på detta var resultatet av den brittiska Brexit-omröstning. Stora delar av befolkningen valde här att gå emot sina respektive partilinjer. Och ännu mer anmärkningsvärt: Resultatet av omröstningen hade gått alla de etablerade opinionsinstituten förbi. Ett liknande fenomen kom sedan med det amerikanska presidentvalet. Även här var det många som togs på sängen av antalet Trumpsupportrar. Även här fanns det en blindhet för vilka stämningar som rörde sig i folkdjupet. Motsvarande exempel från en svensk horisont är förstås Sverigedemokraternas uppgång i opinionen. Även om de tycks ha backat något från sin all time high i väljarstöd, är de fortfarande stora nog för att välta blockpolitiken över ända. Och inte minst viktigt: Hur mycket de övriga partierna än kämpar, har de hittills gått bet på att vinna tillbaka sina forna sympatisörer. Ett sätt att åskådliggöra detta nya politiska landskap är den så kallade GAL–TAN-skalan, som i Sverige har lanserats av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. I stället för att (som höger–vänster-skalan) ta sin utgångspunkt i fördelningspolitiken, utgår GAL–TAN-skalan från sociala och kulturella...

Läs Mer

Twitterflöde

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.