Författare: olofedsinger

Viktigt att återerövra kallelsetanken

I anslutning till ett årsskifte är vi många som gör upp planer för våra liv och för året som ligger framför oss. Det kan handla om klassiska nyårslöften som att börja träna eller gå ned i vikt. Men det kan också handla om större frågor, till exempel sådana som har med familjeliv, jobb och prioriteringar att göra. Till de viktigaste löften man kan tänka sig hör förstås de som rapporteras från flera av nyårshelgens läger och konferenser, där ett stort antal ungdomar valde att ta emot Jesus som sin Herre och Frälsare. Samtidigt infinner sig frågan om hur vi som redan har blivit vuxna förhåller oss till Herrens vilja med våra liv. Även vi har kanske fattat avgörande beslut under tonårstidens konferenser. Även vi har kanske fått tilltal om att Gud vill göra bruk av oss för sitt rike. Men vilka konsekvenser får dessa erfarenheter här och nu? Lever vi i det som är vår Skapares dröm för våra liv, eller lever vi snarare i vad som kan beskrivas som vår egen dröm? Relaterar vi vår vardag till Guds ord och löften, och hålls frågan om Guds kallelse levande i vårt sätt att tänka och prioritera? Klart är att Jesus varnar för att så inte alltid kommer att vara fallet. I sin liknelse om såningsmannen varnar han för ”världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat” som riskerar att...

Läs Mer

Svajig eskatologi i Bethels nätverk (Dagen)

Den kristna kyrkan är ett yvigt träd, och den kommer alltid att innehålla rörelser som faller oss mer eller mindre i smaken. Själv vill jag förhålla mig så positiv som möjligt till mångfalden, och jag tror på välsignelsen i att olika sammanhang befruktar varandra. De senaste åren har en sådan befruktning skett i relation till församlingen Bethel i Kalifornien, och ”Bethel School of Supernatural Ministry” har blivit Sveriges största bibelskola. Periodvis har detta diskuterats, och flera anklagelser mot Bethel och deras ledarskap har förts fram. Några av dessa går säkert att motivera, men de flesta har visat sig svåra att styrka. Som så många andra kristna sammanhang befinner sig dock Bethel i ett större nätverk av ”ministries”, och företrädaren för ett av dessa kommer i helgen på Sverigebesök. Han heter Jonathan Welton, och är direktor för något som kallas för Welton Academy. Första gången jag stötte på Welton var som medförfattare till boken ”The Physics of Heaven”, som driver tesen att naturliga element som ljud, ljus, energi, vibrationer och kvantfysik på ett övernaturligt sätt kan föra himlen till jorden. New Age-experten Torbjörn Freij recenserade boken i Världen idag och varnade då för att författarna på ett okritiskt sätt försöker gifta ihop traditionell karismatik med en betydligt mer problematisk medialitet. Han beklagade också att Bethel-profiler som Bill Johnson och Kris Vallotton medverkar i – och på så sätt legitimerar –...

Läs Mer

Jesus som hen illustrerar ett större problem (VLT)

Vi hade knappt hunnit smälta vår julmat förrän det lilla Jesusbarnet på nytt blev en snackis i Sveriges medier. Den här gången var det Svenska kyrkan i Västerås som placerade Frälsaren på kartan. Dock inte på det sätt man kan förvänta sig från kyrkans sida, utan genom att tilldela honom det könsneutrala pronomenet ”hen”. ”Vi tyckte det var lite frimodigt att inte könskoda Jesus”, förklarar domprosten Susann Senter för P4 Västmanland. Hon ger också löftet (eller ska vi säga hotet?) att Guds son även i framtida predikningar kan komma att beskrivas på detta sätt. De senaste veckorna har man nämligen ägnat sig åt likabehandlingsfrågor inom prästkollegiet, och i linje med den senaste modeideologin vill man hädanefter agera normkritiskt. I detta kan inte ens Herren själv vara att betrakta som fredad. ”Herren”, förresten. Även detta är i dag ett ord som Svenska kyrkan tycks göra sitt bästa för att rensa ut ur sina gudstjänster. Låt vara att det är det vanligaste uttrycket för Gud i stora delar av Bibeln, men i direktiven till den nyligen antagna (och milt sagt omdiskuterade) kyrkohandboken stod att man så långt som det är möjligt ska försöka undvika hierarkiskt språk. Inte ens universums Skapare får därmed beskrivas med ord som Herre eller Kung. En ann’ är så god som en ann’, och om Gud fortsättningsvis vill vara med får han minsann vara det på våra...

Läs Mer

Så kan vi stå stadigt i skakningarnas tid

Årsskiftet rycker allt närmare, och tidningarna kommer snart att vara fyllda av sammanställningar och reportage på temat ”året som gått”. Som alltid finns det gott om saker att lyfta fram i en sådan rapportering, men här och nu vill jag i stället fokusera på ett mer övergripande skeende – som har varit tydligt, om än inte unikt, för 2017. Nämligen att vi lever i en skakningarnas tid. I Hebreerbrevets tolfte kapitel talar författaren om Guds rike som det enda i den här världen som ”inte kan skaka”. Allt som däremot är orättfärdigt eller bristfälligt kommer att bli skakat i den helige Andes kraft. Det kommer att vägas på en våg och befinnas vara för lätt. Detsamma gäller sådant som vid en viss tidpunkt har varit gott och rätt – kanske till och med instiftat av Herren – men som av olika skäl har haft sin tid. Allting som kan skakas kommer att skakas. Den som kan sin Bibel vet att detta är en beskrivning av den yttersta tiden. Även Uppenbarelseboken skildrar ett snarlikt skeende, där olika delar av världen underkastas Gud dom. Men det är också ett skeende som går igen i alla tider. Ett skeende av rening och av att Gud låter sitt ljus falla över sådant som under andra perioder har varit dolt. ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras”, säger Jesus, ”och inget gömt som...

Läs Mer

#MeToo utmanar den svenska sexualkulturen (Nyheter24)

#MeToo-kampanjen har tagit världen med storm. Äntligen har vi fått ett momentum kring en fråga som alltför ofta brukar sopas under mattan. Unkna garderober vädras ut. Människor ställs till svars. Samtidigt väcker kampanjen ett antal smärtsamma frågor. En av de mest uppenbara är: Hur hamnade vi egentligen här? Vad är det som får oss människor – och i påfallande hög grad: oss män – att begå denna typ av handlingar? På den frågan finns det inte något enkelt svar. Men delar av svaret torde vi kunna finna i en maxim från ledarskapsteorin: ”Kulturen äter strategierna till frukost.” Alltså: Hur fina målsättningar vi än har, och hur välskrivna jämställdhetsplaner, är det i slutändan kulturen som drar det längsta strået. Så länge som kulturen i en viss fråga förblir intakt, kommer den djupgående förändringen att utebli. Vad har då det här att göra med #MeToo? Låt mig ge två exempel: Ända sedan den sexuella revolutionen på 60- och 70-talet har den offentliga svenska kulturen förmedlat att den som förordar självdisciplin eller tillfällig avhållsamhet på det sexuella området är sexualfientlig. Lusten är till för att bejakas, och all kärlek är bra kärlek – så länge det inte skadar någon annan. Porr är moraliskt neutralt, och den som höjer ett varningens finger får direkt epitetet ”moralist” stämplat i pannan. Även i en sådan kultur brukar de flesta vara överens om att ett nej...

Läs Mer

Twitterflöde

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.