Författare: olofedsinger

Samme Gud i kristendom och islam?

I onsdagens tidning kunde vi läsa utdraget ur en dialog mellan en utredare på Migrationsverket och en afghansk konvertit. Den förra hävdade att ”det är samma Gud inom kristendom och islam”, något som med rätta har blivit uppmärksammat i media. Det är bara ett av många exempel på hur företrädare för staten går utöver sitt mandat – och samtidigt avslöjar sin okunskap – i mötet med asylsökande med ett förflutet inom islam. Att kristna och muslimer tillber samma Gud är förvisso inte något ovanligt påstående. Det är snarare regel än undantag att denna bild förmedlas på våra svenska skolor, och även i andra sammanhang tenderar judendom, kristendom och islam att buntas samman. Att samma hållning är utbredd i mer liberala kristna sammanhang är väl känt. Liksom att Katolska kyrkan tenderar att sända dubbla signaler i frågan, eftersom man å ena sidan talar om att Guds vilja är att ”kalla samman hela mänskligheten till sin Sons kyrka” och å andra sidan hävdar att alla som ”bekänner att de har Abrahams tro” tillber ”den ende och barmhärtige Guden” (Katolska Kyrkans Katekes, 845, 841). Detta synsätt behöver dock både nyanseras och problematiseras. Låt oss först stanna upp inför det som förenar. Här finns det religiösa arvet (både kristendomen och islam har sina rötter i judendomen) och den gemensamma förståelsen av Gud som Skapare och Herre. Det är inte för inte som El...

Läs Mer

Ny verklighet utmanar höger–vänster-skalan

Det politiska landskapet är ett återkommande tema i den offentliga debatten. Det analysinstrument som under lång tid har dominerat samtalet är den klassiska höger–vänster-skalan, i vilken politiska ideologier karakteriseras som blocken i Sveriges riksdag: å ena sidan borgerliga, å andra sidan socialistiska (numera röd-gröna). Med tiden har dock verkligheten visat sig vara mer komplex. En av de första stora indikatorerna på detta var resultatet av den brittiska Brexit-omröstning. Stora delar av befolkningen valde här att gå emot sina respektive partilinjer. Och ännu mer anmärkningsvärt: Resultatet av omröstningen hade gått alla de etablerade opinionsinstituten förbi. Ett liknande fenomen kom sedan med det amerikanska presidentvalet. Även här var det många som togs på sängen av antalet Trumpsupportrar. Även här fanns det en blindhet för vilka stämningar som rörde sig i folkdjupet. Motsvarande exempel från en svensk horisont är förstås Sverigedemokraternas uppgång i opinionen. Även om de tycks ha backat något från sin all time high i väljarstöd, är de fortfarande stora nog för att välta blockpolitiken över ända. Och inte minst viktigt: Hur mycket de övriga partierna än kämpar, har de hittills gått bet på att vinna tillbaka sina forna sympatisörer. Ett sätt att åskådliggöra detta nya politiska landskap är den så kallade GAL–TAN-skalan, som i Sverige har lanserats av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. I stället för att (som höger–vänster-skalan) ta sin utgångspunkt i fördelningspolitiken, utgår GAL–TAN-skalan från sociala och kulturella...

Läs Mer

Recension av ”Dagen då revolutionen började”

Det är inte varje decennium som det på svenska ges ut böcker som går på djupet i frågor som har med korset och försoningen att göra. Särskilt inte översatta från ett annat språk. Förra gången det skedde var mig veterligt för 30 år sedan – nämligen när Libris gav ut John Stotts bok Korset: Meningen med Jesu död. Standardverket på svenska har annars varit Agne Nordlanders bok Korsets mysterium, som 2005 kom ut i en fjärde reviderad upplaga. Redan från början kan det dock vara på sin plats att säga att den anglikanske teologen Tom Wrights bidrag skiljer sig väsentligt från både Stotts och Nordlanders. Där de senare försöker ge en så bred belysning som möjligt av försoningens olika dimensioner, är nämligen Wright smalare i fokuset. Han är också mer polemisk, i det att han till stor del vänder sig emot den reformatoriska läran om Kristi ställföreträdande strafflidande. Wright talar om denna som ”gärningskontraktet”, och förordar för egen del vad han beskriver som ”kallelseförbundet”. ”Gärningskontraktet” utgår från en snävt moralisk förståelse av synden, där Jesu gärning sammanfattas som att han lyckades hålla alla de bud som vi människor inte hade levt upp till, och att han slutligen betalade vår syndaskuld genom att dö på korset. Genom att tro på detta kommer vi till himlen; genom att förkasta det kommer vi till helvetet. Mot detta ställer Wright ”kallelseförbundet” vars primära...

Läs Mer

Stort behov av att få prata om den karismatiska rörelsen (Dagen)

Min artikel om Jonathan Weltons ”positiva eskatologi” och om de andliga gråzoner som såväl Welton som Bethels pastorer legitimerar i boken ”The Physics of Heaven” väckte enorm uppmärksamhet. Jag hade aldrig kunnat tro att min artikel skulle toppa ”Mest lästa” på dagen.se i närmare 3 dagar! Det första jag lär mig av detta är att det finns ett stort behov av att få prata om den karismatiska rörelsen. Jag tror och hoppas att vi är många som har uppfattat den signalen. Om någon skulle vara osäker i fråga om min egen hållning vill jag också vara tydlig med att jag gärna kallar mig själv karismatiker. Jag är övertygad om att Anden och Ordet behöver få vandra hand i hand, och jag har stor respekt för vad som sker inom den världsvida pingstväckelsen – Bethel inkluderat. När jag lyssnar till tongångarna i sociala medier är det dock några saker jag noterar, och som kanske kan bli en del av ett framtida samtal om dessa fenomen: 1) Ryktesspridningen runt Bethel är omfattande, och långt ifrån allt som tillskrivs denna församling är korrekt. 2) Delar av ryktesspridningen är självförvållad, eftersom man varit så mån om att vara generös och hedra andra tjänster att gränsdragningen mot ”konstigheter” har blivit otydlig. En god intention har fått en olycklig baksida. 3) Något som särskilt skapar problem är oviljan att göra skillnad på å ena sidan...

Läs Mer

Avgörande dimensioner för en hållbar tro

Det finns ett uttryck som lyder: ”Den kristna kyrkan är alltid bara en generation bort från utplåning.” Och även om orden är provocerande, måste vi i någon mening ge dem rätt: Kyrkans förmåga att nå nästa generation med evangeliet kommer alltid att vara en ödesfråga. Samtidigt är det få saker som kristenheten sliter så mycket med som detta. Vi ägnar församlingsmöten åt att diskutera våra generationsklyftor. Vi kämpar för att få ihop ett ledarteam till söndagsskolan. Vi våndas över våra egna barn. Få är de sammanhang som kan slå sig för bröstet när det gäller detta. De flesta som kommer till tro i den globala kyrkan gör det visserligen inom ett karismatiskt evangelikalt sammanhang. Men åtminstone i Sverige står majoriteten av alla kyrkor inför en utmaning när det gäller sina barn och unga. Skillnaden kan däremot ligga i när ”krisen” infaller. Sammanhang som inte utmanar till något aktivt lärjungaskap, såsom stora delar av Svenska kyrkan, tappar de flesta av sina ungdomar strax efter konfirmationen. I traditionellt frikyrkliga sammanhang brukar den akuta situationen uppstå senare, ofta när de unga flyttar hemifrån och möter ”verkligheten” i en sekulariserad studentmiljö. I alla sammanhang finns förstås också grupper som kliver av tåget tidigare – inte minst i den känsliga tween-åldern. Finns det då något generellt att säga om hur tron kan förmedlas vidare till nästa generation? Ja, en hel del. Här och nu...

Läs Mer

Twitterflöde

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.